Willia Ohlinger Axelsson och Shadde har klarat av en hel del det här året, Nationscup, EM och nu en världscupsfinal.
Världscupsfinalen i Mechelen är det absolut sista Willia Ohlinger Axelsson och Shadde gör tillsammans.
– Kul att få göra det här som ponnyryttare. Det är ett roligt avslut, men lite sorgligt att det snart är över, säger Willia.
Kylan tränger sig in genom kläderna i stallet på Bullersta. Här i en box står D-ponnyn Barravalley Shadow, Shadde kallad, i en slags karantän. Inget får hände innan den stora tävlingen.
– Jag är taggad, säger Willia.
Deltävlingarna i Lyon och Stuttgart klarades av redan i november, sedan dess har Shadde bara hoppats en gång.
– Vi hade en hoppträning i veckan och ska ha en till. I går gick vi bara igenom lite grunder, nästa gång blir det mer hoppning. Ett genrep.
Willia berättar att ponnyn verkligen gillar att hoppa.
– Han är inte någon som gillar att trimmas utan vill mest i väg, säger hon skrattande.
Hur svårt kommer det att bli i tävlingen?
– Det kommer att bli tufft. Det är de bästa som tagit sig dit och det är det största man kan rida på ponny. Allt beror på dagsformen. Jag hoppas gå till den sista finalen. De tio bästa rider i den.
Men att bara ha tagit sig till finalen är stort. Och allt hände efter ett wildcard till den första deltävlingen i Frankrike.
– Det var jättekul att det gick så bra i båda kvalen. Han hade innan Lyon bara gått två 1.35-klasser och inte varit felfri, sedan var han felfri både i Lyon och Stuttgard.Jag är så glad att han klarade atmosfären. Han hade ju aldrig varit inne på sådana här stora arenor.
Willia medger att hon själv var lite nervös inför den stora uppgiften.
– Men det behövs kanske också för att kunna prestera...att behålla fokus.
Känns det som om du utvecklats under den här hösten?
– Jag hade en mycket bättre plan i Stuttgart än i Lyon. Jag lärde mig av de misstagen.
Det sista Willia Ohlinger Axelsson och Shadde gör tillsammans är att ställa upp i storttävlingen i Mechelen under mellandagarna.
Willia är stolt över att ha utbildat sin ponny, tagit honom från 1.20-nivå till internationella starter med hinderhöjder på 1.35. Nästa år ska han antingen säljas, eller så får lillasyster Melody ta över honom.
– Det är lite oklart ännu, säger hon.
Från boxen bredvid tittar skimmeln Massimo fram. Det är Willias nya projekt när hon tar steget över till juniorklassen.
– Vi har tävlat internationellt upp till 1.40 med vinst. Vi köpte honom i början av året för att jag skulle hinna rida in mig på honom och vara redo för nästa år. Jag visste att det inte skulle gå så bra med Shadde så det blev lite dubbelt.
Och jobbet hon lade ned på Massimo betalades direkt. Dagen efter tidningens besök får Willia reda på att hon kommit med i juniorlandslagets utvecklingsgrupp.