Första mötet med Henrik von Eckermann var på släktens gård i Ripsa. Jag skulle göra en artikel om att det skulle byggas fälttävlanshinder där och att det så småningom skulle arrangeras sådana tävlingar på platsen. En nyhet eftersom den typen av banor var och fortfarande är sällsynta i Södermanland. Samtidigt som jag skulle hålla koll på att fotografen tog de bilder jag ville ha och fick intervjuperson att uttala sig, så fick jag se till att hoppa undan när Henrik kom flygande på sin fyrhjuling. Då verkade han mer intresserad av den än hästar. Jag tror mig komma ihåg att hans mamma bara suckade och så att han knappt klev av den på kvällen. Och satt han inte på den så susade han runt på en ponny i full karriär.
Några år senare berättade jag i SN att han kommit in på ridutbildningen på Strömsholm. Då var det en seriös och ambitiös tonåring jag mötte som var helt fokuserad på framtiden.
Det är den Henrik jag sedan jag mött under alla år jag skrivit om ridsport i SN.
Till de här spelen var han dock lite nervös. Hans förstahäst, Toveks Marylou, var skadad och Henrik fick välja King Edward.
"Men går det till omhoppning så skulle jag välja Marylou i alla lägen" svarade han på frågan om vilken häst han helst skulle plocka med sig till Tokyo.
Nu blev det två omhoppningar och visst missade han den individuella bronsmedaljen, men lagguldet under lördagen är minst lika fint. Att som ensam ryttare dessutom i laget att rida felfritt i alla rundor...det är överklass.