Dessutom pluggar Emil. När alla de olika rollerna blev aktuella tog han en diskussion "därhemma". Man kom fram till att det skulle kunna gå att kombinera både spel, ledarroll, skola och socialt liv.
Så nu kör Emil på.
– Ja det kom samtidigt, konstaterar han om sina båda roller.
Ett skadat ledband i ett knä påverkade länge möjligheterna till spel.
– Det hände i april i fjol. Premiären med Tystberga (i fotboll), säger Emil.
Till spel i division 2, med Trosa Edanö, fungerade det under hösten. Nu har träningsdosen så klart ökat väsentligt.
– Tempot ligger jag efter med. Även konditionsmässigt och styrkemässigt.
Emil fortsätter:
– Men har man spelat på den nivån tidigare går det fort att komma tillbaka.
Han kom in i ett Onyx som balanserade farligt nära nedflyttningsstrecket i södra allsvenskan.
– Med tanke på det vi presterat spelmässigt så ser det lovande ut. Men det gäller att få ut det på plan också.
Emils premiär i Onyxtröjan hemma mot Lockerud slutade med uddamålsseger 5–4 trots stort spelövertag matchen igenom.
– Det blev onödligt spännande på slutet. Vi borde vara mer på säker mark med tanke på det spel vi presterat.
Närmast väntar Lidköping, sist i tabellen. Emil viftar bort mitt påstående att det är till två raka måstematcher han kommit in i laget.
– Alla matcher är måstematcher för oss. Men man blir extra taggad när det är på hemmaplan.
Att han och Filip Mbanza kommit in i laget tycker han gett en bättre konkurrenssituation. Det talar för Onyx.