Fredrik Dolk och Fredrik Åberg har varit ansvariga för Onyx F09/10-lag sedan 2019. Fredrik Dolk hade ingen tränarerfarenhet när han började, däremot många år som gymnasielärare och rektor på Campus Nyköping.
Tränarkollegan hade tio år med sonens 03-lag. Fredrik Åberg kan därför direkt krossa myten att det skulle vara svårare att träna flickor än pojkar.
– Absolut. Det kanske är mer vinnarskallar bland killarna och de kan vara lite mer fysiska också. Men det är ingen här som tagit till nävarna, eller hur?
Fredrik Åberg erkänner också att han nog var mer gapig som pojklagstränare.
– Där fick man rya i mer. Men det kanske skulle behövas här ibland också, säger han med ett skratt.
Det är måndag och snart dags för träning. Båda tränarna säger att just de dagarna är lite segare än det andra passet på onsdagar.
– Måndagspassen är nog lurigast. Det är svårt att få fart på tjejerna. Nio gånger av tio är det just de träningarna som blir dåliga, säger Fredrik Åberg.
Småplansspel, skottövningar, lite målvaktsövning och individuella samtal är planerade.
– Samtalen är något vi startat på eget initiativ. Vi tyckte det var läge för det nu. Vi pratar om mål, hur ofta de vill träna och så vidare, säger Fredrik Dolk.
Tanken är att det ska kunna förhindra avhopp, som kan komma just i den här åldern hos tjejer.
– Sen handlar det om att hitta variation i träningen. Vi tror mycket på utmaningar på olika nivåer så att tjejerna kan utvecklas i sin egen takt. Om något uppfattas som lätt kan man tröttna för det och tvärtom, säger Fredrik Dolk.
I bakgrunden har Sonja Dolk, Fredriks dotter, tagit över ansvaret för uppvärmningen.
– Hur en tränare ska vara? Positiv, peppande och stöttande i alla situationer. Jag personligen tycker om att få en tillsägelse om jag inte sköter mig, men det ska inte vara hårt, utan medelhårt. Tränaren ska få säga till men man ska vara lite chill och respektera om vi vill ha kul också. Vi ska kunna springa runt och skratta lite med våra vänner, säger hon.
Hur är det att ha sin pappa som tränare?
– Det är en speciell situation. Det kan vara svårt ibland eftersom vi är ganska envisa båda två, men jag tycker vi fått till det på en hyfsat bra nivå.
Moa Åberg, den andra tränar-Fredriks dotter, säger att det kan vara svårt att ta kritik från sin pappa om hon har en dålig dag.
– Då blir man lätt irriterad på honom.
Att träna sina döttrar kan orsaka en del konflikter, men tränarna har kommit på ett bra sätt att undvika de stora krigen.
– Om vi behöver ta något med våra barn så brukar vi låta den andra partnern göra det, säger Fredrik Dolk med ett finurligt leende.
Att det kommer upp mycket saker på träningen som inte handlar om innebandy står klart.
– En del av tjejerna vill prata om hur dagen har varit, om det är något som är på gång. Vi blir som en neutral part. Med oss kan de provtänka, "det här hände i dag, så gjorde jag, vad tycker du". Och vi kan ge vår bild eftersom vi inte är föräldrar. Vi kan komma med annan input. Man brukar säga att idrotten har en viss fostran, så på sätt och vis uppfostrar vi andras barn, säger Fredrik Dolk, som lägger runt 15 timmar i veckan på tränarsysslan.
Att tränarduon kompletterar varandra står helt klart.
– Jag är nog lite fyrkantigare än dig. Det strikta har jag kanske med mig från skolvärlden, säger Fredrik Dolk.
– Jag är mer händelsebaserad, jag löser problem för stunden. Planering är inte min starka sida, säger Fredrik Åberg, som berättar att hans bakgrund är inom industrin och titeln just nu är projektledare.
– Medan jag måste planera redan på tisdagen vad som ska hända på lördagen, fyller Fredrik Dolk i med ett skratt.
Johan Alkawas kompletterar tränarduon, liksom Josefin Karlsson och målvaktstränaren Joacim Eriksson.
– Det är viktigt att det finns många som kan engagera sig ideellt. Föreningslivet bygger på det. Men det är oavlönat arbete så man måste hitta andra mervärden. Och det finns här. Jag har högre energi när jag går ifrån träningen än när jag kom hit, säger Fredrik Dolk.
När tränarduon tog över laget var tjejerna nio–tio år gamla, nu tar de moppebilar till träningen.
– Det är en del åldersskillnad mellan spelarna, upp till två och ett halvt år. En del vill tävla, andra är här för det sociala så det är svårt att hitta en nivå som är optimal för alla. Jag tror inte att det finns ett recept för det. Vi gör förhoppningsvis två rätt och ett fel.
Fredrik Åberg säger att det nog är lurigare att träna ett ungdomslag än ett A-lag.
– Vi ska motivera samtidigt som vi ska kräva, säger han.
– Precis, det är en balansgång. Vill man inte träna blir man inte uttagen till match. Visst, det kan vara surt, men det är något tjejerna lär sig, säger Fredrik Dolk.
Har du haft någon tränare du sett upp till?
– Jag har haft ett par ledare som jag påverkats av. Man präglas mycket av ledare som man möter. Det tror jag alla gör. Många ledare jag har haft har varit nästan lutherska i sitt sätt. Vill man någonstans så måste man jobba för det. Det är få saker som kommer gratis.
Tränaråren börjar dock ta slut. Båda känner att de snart nått vägs ände.
– Om ett–två år får vi ta det beslutet. Det kan vara bra för tjejerna att höra nya röster och olika spelsystem är vi inte ju så bra på eller hur? säger Fredrik Dolk, med frågan riktad till Fredrik Åberg.
De hoppar över sargen och samlar ihop tjejerna. Äntligen ska måndagsträningen dras igång på allvar.