– En premiär är alltid en premiär och det är sällan som man kommer ut och spelar dröminnebandy i första matchen. Vi har haft en krokig väg på försäsongen med lite träning också, så med tanke på det och att vi hade tongivande spelare borta så är jag jättenöjd med matchen, säger Tobias Palm.
Spelarna som saknades var Rabi Kahlaji och Daniel Öberg. Rabi hade tänjt ut den bakre lårmuskeln och kan i bästa fall komma tillbaka om två-tre veckor och Daniel arbetade.
FBC tog dock ett stadigt grepp om matchen och ledde med 4–1 efter 30 minuters spel. Innan den andra perioden var överstökad hade Christoffer Ekstrand satt sitt fjärde mål i samarbete med Viktor Palm.
– De hittar varandra, helt klart, säger tränaren förtjust.
Annars har det som sagt varit problem att få till träningarna för laget. Försäsongen på den här nivån börjar för det mesta i maj, men för FBC:s del startade man inte förrän i augusti.
– Men det är inget som vi kommer att använda oss av som någon ursäkt. Det är vad det är. Jag är skitnöjd. Jag kan inte minnas någon premiär faktiskt efter alla år som spelare och ledare som man känt "yes, fan vad bra vi var" och det gjorde jag nu, säger Tobias Palm.
Jesper Engström gjorde 4–1-målet i mittperioden. Han gjorde även 4–7 med nio minuter kvar av matchen och med tremåls marginal såg det lugnt ut för FBC. Men Nacka åt ikapp försprånget och satte 6–7 med 42 sekunder kvar att spela.
– Vi slappnade inte av på något sätt utan det ena målet kom till efter ett utkast från deras målvakt som en spelare klappar till på volley i blindo. Bollen gick rakt upp i taket. Om han får tusen chanser till gör han inte om det. Och det andra målet kom efter att de plockat ut målvakten och kunde spela sex mot fem. Vi släppte lite i markeringarna. Lite billigt mål men vi löste det relativt lugnt efteråt. Det är lite att grubbla över i försvarsspelet men inte alltför mycket, analyserar Tobias Palm.
Du har fått hoppa in i tränarrollen igen, hur ser du på det?
– Jag har inte tagit rollen under pistolhot utan det handlar mer om att jag älskar att hålla på med innebandy och vara nära laget. Men jag kanske hellre varit assisterande tränare eller jobbat i en sportgrupp. Men nu är läget som det är och jag har tackat ja till att vara huvudtränare så då får man göra det med ett leende.