Leo Johansson flyttade från Stockholm till Nyköping för tre år sedan. Och här blir han kvar ett tag till. "Jag känner mig inte klar och vill ge mer" säger han.
Onyx 22-åriga forward befinner sig ute på jobb. Det handlar om ett stolpbyte i Eskilstunatrakten. Leo är elektriker för Vattenfall. En person som får ta emot en del skäll under arbetsdagen.
– Det hör inte till ovanligheterna ha ha. Men jag förstår kunderna. Det är aldrig kul och ibland kan det tid innan man får igång allt, säger han.
Det var Richard Gårdman, Onyx tidigare tränare, som fick honom att ta steget att dels flytta från Stockholm till Nyköping för tre år sedan, dels byta klubb.
– Jag ville inte pendla utan starta på ny kula. Framför allt genom att tävla på en högre nivå. Och jag ångrar inget. Jag trivs jättebra och laget är fantastiskt, säger han.
Men tiden i Nyköping har inte varit någon dans på rosor. Förra året kom laget sist och hade det inte varit för nya pandemiregler hade man spelat i division 1 i dag. Nu ligger Onyx nästsist efter tre förluster och en vinst. Man vann nämligen premiären mot Hudik/Björkberg IBK med 6–5. Det var den 18 september.
– Det är inget annat än tre poäng som gäller nu, men samtidigt få vi inte lägga för mycket press på oss själva. Allt handlar om att lägga manken till och ge hundra procent.
Leo själv har börjat säsongen bra. Han har gjort tre mål och en assist, att jämföra med fjolårets två mål och tre assist under 21 omgångar.
– Ja, men det krävs mycket mer. Det spelar ingen roll hur mycket poäng man gör själv utan det viktigaste är att vi vinner matcher. Men jag har fått ett helt annat förtroende så då börjar man tro på sig själv också.
Leo spelar tillsammans med Viktor Palm och Alexander Rooslien som toppar poängligetabellen.
– Vi har hittat en bra kemi mellan varandra så det är början till något bra.
Leo kommer från en riktig sportsläkt, speciellt på pappans sida där hockeyn är i fokus.
– Min farbror Glenns tröja hänger i Scaniarinkens tak. Det är därför jag spelar med nummer elva på ryggen. Min kusin sitter som sportchef i Djurgården, min lillebror spelar hockey och pappa har alltid coachat i hockeyn, berättar Leo.
Han testade själv på den sporten tills han var tio då flyttlasset gick från Södertälje till Tullinge. Då blev det mer naturligt att spela innebandy.
– Klasskompisar höll på med det och det var lite långt att pendla till hockeyträningarna.
Nu väntar match mot Täby FC som ligger absolut sist i den norra tabellen efter fyra förluster.
– Vi behöver de poängen. Vi fick ju en bra start mot Hudik men efter det har det dalat. Vi har inte fått med oss resultaten. Prestationen måste upp.
Leo berättar att lagen känner varandras styrkor och svagheter efter att ha mötts på försäsongen.
– Det kommer för vår del bli en ganska offensiv match. Vi vet att vi behöver göra en del mål för att vinna. Det som fallerat tidigare är det defensiva, men det har vi lagt ned en del energi på de senaste veckorna. Vi måste tajta till det. Enkla basicsaker.
Vad är det som gått snett i de tre senaste matcherna?
– Vi är en ung trupp och mycket handlar om självförtroendet. I första matchen hade vi en bra träningsvecka innan, så många gick in med högt självförtroende. Så vi behöver hitta tillbaka till det. Och jag tror att vi är på väg. Det är ett helt annat go i laget nu än vad vi haft innan.
Vad har ni gjort?
– Vi har suttit och pratat i omklädningsrummet. Det är bara vi som kan göra något åt det och vi vet att vi kan.