Det var i den åttonde SSL-omgången i höstas det hände.
– Jag hade bollen och gjorde en ganska lång löpning, fick en motståndare nära mig och skulle göra en snabb vändning, men fastnade bakom mål och vred knäet. Jag kände direkt att "det här var inte bra..."
Johanna Turessons värsta skada dittills var en muskelbristning i ena vaden och även om lagkamrater bad henne att inte tänka sig det värsta så visade sig den svåraste smärta hon någon känt vara just det. Korsbandet var av, ledbandet uttänjt och dessutom var menisken lite skadad.
– Ett hemskt besked att få, jag var hemma själv och riktigt ledsen.
Under en sjukgymnasts vakande insyn styrdes sedan ett träningsprogram upp. Allt för att stärka muskulaturen och göra en kommande operation mer lyckad.
Hur mycket skilde sig det mot den träning du varit van vid?
– Det handlade mest om att bara sitta och röra knäet upp och ner, jag kände mig nästan handikappad för det var påfrestande mentalt att inte kunna böja och sträcka, förklarar Johanna, som tidigare gärna sprungit milen en gång i veckan.
Efter en lyckad operation i januari har vägen tillbaka inletts på allvar. Samma typ av träning fortsatte, något som var mentalt påfrestande då musklerna nu var borta. Allteftersom kunde träningen stegras och den största triumfen var för två och en halv vecka sedan – de första löpstegen.
– Gud så lycklig jag var. Jag kunde inte sluta le den dagen. Då hade det nya korsbandet utvecklats så pass att jag fick springa en minut gånger tre.
Vägen till comeback på planen är dock fortsatt lång. Oktober, tidigast, är prognosen.
– Ju fler månader man väntar desto mer utvecklas korsbandet så det kanske är safe, även om jag vill köra så snabbt jag kan och får.
I vilket läge var du i din karriär när skadan kom?
– Oj, då var det nästan bara innebandy. Det var tuff träning, men fruktansvärt kul att känna att man är en elitidrottare.
Har du släppt fotbollen helt, du körde ju med IK Tun länge i division 2 och för oss betraktare var du lika lovande inom fotbollen?
– Ja, jag spelade med Tun förra sommaren, men kände att jag ville fokusera hela veckan på innebandyn för att platsa där. Fotboll har jag nog mest spelat för skojs skull, folk kanske har tyckt att jag varit lika bra på båda, men jag har sett mig som bättre på innebandy och haft fotbollen som ett sätta att byta miljö sommartid och umgås med fler vänner.
Hur mycket tappade du kontakten med innebandyn under din skadefrånvaro?
– Jag var på i princip alla matcher, utom de längsta bortaresorna och precis runt operationen. Träningarna var tuffare att kolla på, då tränar jag hellre hemma. Matcher var på ett annat sätt, för jag tittar på fler matcher att det blir en annan distans och på Nackas matcher kunde jag sitta med på bänken och peppa.
Nacka Wallenstam var en pigg nykomling under Johannas första säsong från start i SSL. Hon hade kommit mitt under den föregående allsvenska och hade gjort tre mål på sju matcher för det lag som – när coronan satte stopp inför sista omgången – slogs med Karlstad om den sista slutspelsplatsen.
Johannas målsättning är i alla fall solklar.
– Jag har inget kontrakt just nu, men tränarna har sagt att de som vill vara kvar får det, även om jag inte träffat dem och pratat efter operationen. Men jag vill tillbaka och fortsätta där jag slutade, det har jag haft lite som ett mål.