– Men det beror inte på min graviditet. Tanken var att jag skulle spela tills jag föder. Det är min fot som stoppar mig. Nej, nej jag hade kört med ungen i magen så länge som helst.
I februari gick vaden sönder för Jenna Taivaloja. "Den sprack" som hon kallar det.
– Jag vet inte vad som hände. Jag hade haft ont, men vi var kort om folk så det var bara att köra på. Till slut gick muskeln av. Den höll inte längre. Det var troligen en överbelastning. Sedan fick jag nog inte rätt rehab från start, säger Jenna Taivaloja.
Den hjälpen har hon fått nu i stället.
– De har hitta vad de ska göra. Nu hoppas jag att det ska bli bra för en gångs skull. Men jag har gråtit, jag har varit arg, jag blir förbannad eftersom jag vet att jag kan spela även om jag har ett barn i magen, säger hon.
Att Jenna och sambon Jürg Graf är gravida ger livet helt klart en extra krydda, en som absolut inte var planerat.
– Jag har Pcos. Jag har inte haft mens på två år. Jag blev helt chockad själv. Jag skulle just få hjälp för att få tillbaka min mens eftersom jag inte har någon ägglossning, så det var ett mirakel att jag blev gravid. Jag trodde först att jag var magsjuk, jag mådde så illa, berättar hon.
Paret befann sig i Schweiz när graviditeten upptäcktes, men Jenna trodde inte riktigt på utslaget förrän hon kom tillbaka till Sverige igen och gjorde ett ultraljud.
– Jag hade börjat plugga så tanken på barn fanns inte där. Men Jürg är jätteglad och jag är jätteglad så det kommer att bli bra. Det kanske var menat.
Hon är nu inne på den 19:e veckan.
Vet ni vad det blir?
– Nej, men den 16:e får vi reda på om det blir en pojke eller flicka. Jag är stensäker på att det blir en pojke medan Jürg tror att det blir en tjej. Men det är en innebandyspelare. Vi har sagt att vi ska köpa en klubba från start, så han hen kan lära sig.
Även om Jenna inte kommer att kunna spela för Onyx den här säsongen finns hon med från sidlinjen.
– Tanken är att jag ska hjälpa till. I den senaste träningen hjälpte jag till med frislagen. Jag ska stötta, ge tips, peppa, se de sakerna som inte de andra ser och ha en dialog med spelarna. Jag ska finnas där speciellt för de unga tjejerna. Men varje gång vi ligger under så får jag känslan: "nej nu hoppar jag in". Det sprattlar i hela kroppen.
Men någon måldans blir det inte i år?
– Nej, men nästa säsong då ser ni den. Jag har sagt det till min kille (Jürg spelar för Onyx herrlag) att prio är att jag ska få spela då. Om våra matcher krockar alltså.