Samling strax efter klockan 11.00 utanför omklädningsrum "Elit 2". Ett av de större på Rosvalla med tre toaletter och ett angränsande rum för taktiksnack.
"Lyxigt" kallar tränaren Fredrik Dolk det för.
En efter en dyker tjejerna upp. Josefin Karlsson, en annan av de fyra tränarna, står beredd att tejpa knän.
– Freja (Behle) är redan klar, det är bara Thea Larsson kvar, säger hon.
Det var ett tag sedan laget spelade en match i serien Pantamera flickor röd klass A. Närmare bestämt den 10 november. Då förlorade tjejerna med 2–4 mot Nykvarn. Och nu väntar alltså obesegrade Solfjäderstaden.
– Vi får förvänta oss att vara duktiga i försvaret. Många lag har man tidigare mött många gånger, men just det här laget har vi aldrig stött på så det ska bli intressant, säger tränaren Fredrik Dolk.
Som vanligt innan match så tar hela laget en promenad en och en halv timme innan nedsläpp. Lagkapten Sonja Dolk drar igång den bärbara musikanläggningen och i samlad tropp tar man vägen över parkeringsplatsen.
Det hörs när F09-10-laget kommer. Lite grupperingar har skett, längs bak hittar jag centern Nora Kling.
– Nu är det lite pepp. Vi pratar om hur vi ska spela, var vi ska spela och att vi ska ha kul, säger hon.
Det skrattas och pratas, men jag vet inte riktigt om det är matchen som är i fokus hela tiden.
Ny i laget, och huvudet kortare än de flesta spelare, är Nora Götheus. Hon blev inringd under lördagskvällen eftersom laget helt plötsligt stod utan målvakt.
– Jag blev chockad, för det har aldrig hänt tidigare. Men jag blev glad, säger hon.
Nora Götheus vaktar vanligtvis kassen i F11-12-laget.
– Jag har inte tänkt på det så mycket under natten. Lite bara. Man får hoppas att jag är en bra målvakt, säger hon med ett skratt.
Vi har gått ett varv runt fotbollsplanen och är tillbaka i korridoren utanför omklädningsrummet. Tjejerna stretchar igenom kropparna noggrant.
Inne i omklädningsrummet har tränarna diskuterat hur de 14 spelarna ska fördelas på olika femmor och var huvudfokus ska ligga.
– Gröna passningar – det underlättar om vi spelar enkla bollar. Och det bygger på att man har en kedjekompis i rörelse som tar den ytan, förklarar Fredrik Dolk.
Spela klart situationerna, hjälpa Nora och täcka så mycket skott möjligt och våga skjuta är andra fokusområden.
På A-planen är inte killarnas juniormatch klar så tjejerna får snällt vänta innan de kan värma upp. Det blir ytterligare ett joggingpass i korridoren så att lederna inte stelnar till.
Sen äntligen är det dags att greppa klubborna. 15 minuter har tjejerna på sig innan domarna blåser för match. Tränarna påpekar att matchtaggningen inte riktigt finns där ännu och försöker peppa från kanten.
Nora Götheus värms upp med boll efter boll och hon ser sammanbiten ut.
När matchen väl är igång visar det sig att motståndarna är mänskliga. Trots att den rätta taggningen kanske inte finns där vinner Onyx första perioden med 2–0. Sonja Dolk gör 1–0 på kontring och 30 sekunder senare står det 2–0 genom Elora Söderwall.
Tjejerna är lite tagna i pausen. Kanske gick det lite för enkelt att göra mål, eller är Solfjäderstaden inte så bra som siffrorna visar?
På sex minuter i den andra perioden förändras dock allt och helt plötsligt är Onyx i underläge med 2–4.
Tårarna strömmar nedför en av tjejernas kinder, andra ser bara nedslagna ut när de kommer till avbytarbänken.
Det är med böjda huvuden de går ut i omklädningsrummet i den andra pausen.
– Vi tar dem inte individuellt, men om vi spelar som ett lag så spelar vi ut dem. När vi slår bollen och ALLA gör sitt jobb och vi tar närkamperna och vill vinna. Om vi gör exakt som vi pratat om här inne så fungerar det, säger Sonja Dolk i den andra pausen.
Tränaren Fredrik Åberg tar i ordentligt.
– Det gjorde vi i första och det måste vi komma tillbaka till nu. Det är ALLVAR. Och inget gnäll på bänken. Det är något helt annorlunda från första till andraperioden. Vi slutar göra jobbet. Nu är det dags att vakna.
– Som jag sa innan matchen, vad det står på resultattavlan är helt ointressant, det är arbetsinsatsen som räknas, fyller Fredrik Dolk i.
Uppläxningen fungerar även om ett baklängesmål trillar in direkt. När Sonja Dolk gör 3–5 och Elora Söderwall 4–6 så reser sig laget bokstavligen. Tårarna är torkade och lite jävlar anamma syns i ögonen. Skottstatistiken vinns med 7–3. Tyvärr räckte det inte ända fram, slutsiffrorna blev 4–7, men som tränaren sa det var inte resultatet som räknades utan arbetsinsatsen.