Över den släta pannan syns ett stort ärr. Med stygn och allt. Julia Varas, sju år gammal, försäkrar att hon inte skadat sig.
– Det är bara en tatuering, säger hon med ett skratt.
Julia spelar i Anna-Linas innebandyhjältar. Laget har döpts efter klassens lärarinnor. Någon direkt lagträning har de inte hunnit med innan den populära turneringen, men det har gått bra ändå.
– Vi har bara tränat en gång tror jag, säger hon.
Julia är egentligen ingen innebandyspelare utan tränar fotboll på fritiden.
– Men det här är roligare, säger hon leende.
Stigtomta årskurs 2 - kämpa på! möter Långsätters Lions på A2-planen, men två av spelarna, Liam Hultgren och Anna-Lisa Öberg, passar på att ge en intervju ändå.
– Det här är nästsista matchen. Vi är jättenöjda, säger Anna-Lisa.
Vad är det som fungerat bäst?
– Bytena, säger Liam.
– Jag tycker att de som är stora inte gjort sitt bästa. Det känns lite så. Det är därför vi vunnit alla matcher, säger Anna-Lisa.
Här bryter Liam in och korrigerar Anna-Lisas svar. Laget har vunnit en match och förlorat en. Båda har passat på att göra mål i matcherna också.
Strax blåser domarna och matchen är slut. Stigtomtalaget har tagit hem segern med 5-3.
Turneringen riktar sig till ungdomar i årskurs 1 till 6. Så det är många matcher som spelas den här lördagen. För att få in så många matcher som möjligt på så kort tid som möjligt har till exempel den stora hallen delats upp i tre planer. Det tjoas och hejas, klubbor slås i golvet i frustration men det är överlag väldigt bra stämning. Barnen och ungdomarnas glädje smittar av sig på alla.
– Det här är ungdomarnas turnering. De finns inte bara på planen utan det är ungdomar som sköter om speakerbåset, resultathantering och domarbiten. Tjejerna som dömer nu är med i vårt Flickor 06-lag till exempel, säger Kecke Lundh från arrangörsklubben Onyx.
Efter att ha blåst i en match byter Naomi Henry kvickt ut den illgulatröja mot en mer neutral. En annan tjej i laget tar över visselblåsandet i stället.
Hur svårt är det att gå från att vara spelare till att vara domare?
– Det känns annorlunda, säger Naomi med ett skratt.
Var det svårt att fokusera?
– Nej, det gick lättare att jag trodde faktiskt. Men det var svårt att hålla koll på vad som händer överallt. Man är ju själv.
Naomi medger att hon kommer att ha mer förståelse för domarna som dömer hennes nästa match.