Det var korta stunder av ren magi i den andra perioden. Den bästa stunden fick Martin Lindqvist. Mitt i mittenperioden tog han fart i mittenperioden och resten var ett rent konstverk.
– Det kändes som om jag fick på mig skridskorna igen i mittzon. De gick bort sig lite och sedan var det bara att skjuta, konstaterade Lindqvist som avslutade högt efter en slalomraid.
Målet betydde 1–2. Den blivande tremålsskytten Marcus Johansson hade gett Onyx en väg in i matchen efter sin kvittering. För det var en ganska blek start på matchen i allmänhet och Onyx i synnerhet. Man backade hem och blev väl passiva och Älvsjö hade många fler lägen än de skott (5–3 i första) som träffade mål, men sista touchen missades ofta.
Efter första pausvilan tog man ett steg fram i sin aggressivitet.
– En riktigt bra match tycker jag, särskilt försvarsmässigt. De fick mest skjuta från halva plan och där bak var Rasmus (Ekström) en vägg, samtidigt som vi var effektiva framåt, tyckte Jesper Ekström.
Han själv letade lite väl ofta passning till Marcus Johansson, men när Johansson själv serverade Ekström i sista perioden small det direkt, 2–4.
– Vi hade en bra känsla och ville bara avgöra. Vår kyla och vårt disciplinerade spel, samtidigt som de tappade tålamodet, avgjorde, ansåg Jesper Ekström.
Han själv hade en präktig fläskläpp efter matchen.
– Men det fick jag nu i slutet under firandet. Men det gör inget, det här har vi väntat på sedan Strängnäs borta för ett år sedan, sa Ekström.
Kent Pettersson fick ta tränarsnacket efteråt, medan Tobias Palm samlade grabbarna för lagbild och tackade för gratulationer i telefonen.
– Vi började lite knackigt, sedan jobbade vi oss in i det. När vi fick 3–1, då kändes det att det skulle gå vägen. Men vi slarvade, bjöd in dem igen, men någonstans känns vi lite hetare. Vi spelade lite smartare, de gick bort sig och vi straffade dem flera gånger, sa Pettersson.
Han hyllade grabbarna som klev fram, Marcus Johanssons kyla i avslutningar var något av det som framhölls.
– Man kunde ta på stämningen i början. Vår uppgift i dag var egentligen bara att lugna gruppen och vi lyckades gilla läget i stället för att drabbas av panik, sa Pettersson som tyckte det var skönt att få slippa en resa till.
Han själv har blivit en vinnare i flera lag. Först med Nyköpings BIS som han var med om att ta upp till division 1 2012, hjälpte sedan Melke Alan hålla kvar laget 2014 och nu alltså efter halva säsongen med Onyx.
– Min uppgift var att höja nivån på fokus. Tobbe sköter innebandyn och jag killarnas skallar.
Vad var det viktigaste du petade i när du kom in i laget?
– Att prata till varandra, i stället för om varandra. Att ställa höga krav på varandra och sig själva, men titta på sig själva först och inte klaga på andra. I dag är laget ett "vi".
Men än är inte Pettersson nöjd.
– Vi är lite snälla mot varandra på träningarna och tränar inte tillräckligt hårt, tycker jag. Det finns definitivt massor att göra.
Han har fått förfrågan om att fortsätta.
– Men det får vi ta sedan, nu ska vi fira det här. Men innebandy är kul, sa den gamle fotbollstränaren.
Martin Lindqvist är också en som kommit in i laget efterhand, efter skadeproblem.
– Jag har haft stora problem senaste tiden också, så det var riktigt skönt att det gick vägen. Jag har försökt att inte känna efter, men just nu är det underbart. Fantastiskt för föreningen hela föreningen att det gick vägen när en satsning gjordes, det här kan alla i klubben ta åt sig av, sa Lindqvist som nu varit med om både fall och uppgång.
Du har slutat tidigare, hur ställer du dig till framtiden nu?
– Jag måste bygga upp min kropp om jag ska ha chans att spela vidare. Sedan är det mycket med jobb och familj... Men det är roligt att spela.
Särskilt en sådan här gång, misstänker vi.