Thilda Malmberg med bollen. Alva Rombing tar position.
Stoj och skratt.
Julia Sköld, My Desaix, Thilda Malmberg och Alva Rombing i Onyx damlag far runt på det orange/svart-rutiga underlaget. Visserligen bara två mot två, tre mot tre är allra bäst, på denna ytan men bara att få spela innebandy tillsammans igen är en stor boost.
– Ja det är kul att få spela, kontakt med boll och klubba igen, säger Julia Sköld.
Det är ganska länge sedan sist de kunde göra det.
– Oktober någon gång ja. Vi hann väl bara spela en eller två matcher, funderar Julia.
Sedan gick säsongen i stå och ställdes till sist in. Alla vet varför.
Fortfarande får laget inte träna inne tillsammans, men ute går bra. Och eftersom klubben har eget material för utomhusspel på en mindre plan och Rosvalla Arenor godkänt att man lägger planen på asfaltytan mellan A-hallen och Stadion finns nu möjligheterna.
Julia har som de flesta andra lagsportare som inte fått träna tillsammans sprungit själv och tränat på gym.
Finns det några nackdelar med golvet här ute?
– Blåsten. Och sedan är det (underlaget) hårt. Så fort man snubblar börjar det blöda, säger Julia.
I tre veckor har damlaget hållit igång utomhus.
– Men vi är inte så många än. Vi vet ju ingenting, har inget att presentera för tjejerna än, säger tränaren Staffan "Stiffe" Kjellberg med det rådande coronaläget i tankarna.
I vintras körde laget några pass på Ramdalens konstgräs som arrangerats för innebandyträning.
– Men det var ju mer på latjo, konstaterar Kjellberg.