Filip Algeman och Tobias Snäll där man sett dem under hela säsongen. Bakom spelarna i båset. Hur det blir nästa säsong återstår att se.
Säsongen slutade i lördags för Filip Algeman och Nyköpings SK. Laget slogs ut ur kvalspelet efter tre raka förluster mot Troja Ljungby.
För Filip har nu vardagen infunnit sig. När SN söker honom har han idrottslektion.
– Jag måste tacka min rektor och chef. Utan henne hade det här inte varit möjligt. Hon har varit väldigt förstående i allt, säger Filip som pendlat till Nyköping för träning och matcher.
På onsdag är det avslutning med laget.
– Vi ska käka lite på Rosvalla. Jag måste tacka för säsongen som varit, sedan ska vi sätta oss ned i lugn och ro och ja, snacka lite skit.
Jobbet inför nästa säsong har annars startat så smått.
– Jag, Magnus (Eriksson) och Tobbe (Tobias Snäll) har påbörjat en kalkyl. Jobbat lite förberedande. Magnus har tagit kontakt med någon spelare i laget. Men det händer inte så mycket under den första delen. Man får ha lite tålamod. Många lag spelar fortfarande och spelare vill vänta. Men jag vet att Magnus kommer att ha ett slagkraftigt lag på isen i augusti när säsongen drar igång.
Själv sitter Filip på ett 1+1-årskontrakt.
– Anledningen till att jag inte skrev på ett tvåårskontrakt var att vi skulle utvärdera förhållanden efter säsongen slut. Jag visste inte hur det skulle vara att jobba hundra procent som lärare, pendla och ha ett hockeylag i Nyköping på ganska hög nivå.
Så blir det en fortsättning?
– Jag trivs jättebra men sedan är det saker som ska klaffa i det här. Jag tycker väl att det är lite synd att jag inte bor i Nyköping. Pendlingen har inte varit något stort problem, men jag kan tänka mig att nästa säsong blir tuffare, så jag vet inte hur det kommer att bli. Det finns ingen heltidstjänst som tränare i Nyköping. Jag är tacksam för säsongen och chansen jag fick av sportchef-Magnus (Eriksson) och ordförande-Magnus (Idebro). Det var ingen självklarhet att ta in en tränare från division 2.
Filip erkänner att det finns en nyfikenhet att följa laget en säsong till och fortsätta bygga på grunden som finns nu.
– Verkligen. Det här är bara början för Nyköpings SK. Det finns ett hockeykunnande och staden skriker efter en framgång. Vi får ta det i små steg och nu har vi börjat. Spetsa truppen med något namn och behålla de som vill stanna. Det kommer att bli lättare att få tag i spelare också. När jag och Magnus satt och jobbade med truppen på försäsongen så kan jag vara ärlig och säga att vi fick många nej. Jag kunde ju inte garantera att vi skulle nå Allettan.
"Jag är tacksam för att de stod vid min sida genom hela säsongen och trodde på min idé hur vi skulle spela. Och det gick ju bra till slut" säger Filip Algeman.
Säsongen som gått vill han dela upp i tre delar;
– Ser man till resultaten är det bra att vi gick till Allettan och kom trea i östra serien. Det går inte att göra det så mycket bättre. Vi har ett Väsby som gör det otroligt bra och är en poäng efter Visby. Så just resultatdelen i den första serien är jättebra.
– Målsättningen i Allettan var att gå till slutspel. Vi hade gjort en poängkalkyl hur många poäng vi behövde ta för att gå till slutspel och det lyckades vi också med.
– Sedan är det lite otur att vi får Troja Ljungby som är den klart bästa motståndaren. Det var extremt lärorikt för oss där. Att vi åker ut med 3–0, det är inte MVG på alla matcherna, men vi gjorde det vi kunde göra. Framför allt i match två och tre. De visar att vi är på den här nivån men vi räckte inte riktigt till och det måste man ha respekt för.
När Filip sammanfattar säsongen är han mer än nöjd.
– Vi har haft en otrolig utveckling som ett lag, taktiskt men även utvecklingsmässigt hos enskilda spelare. Vi hade det tufft i början av säsongen med vårt nya spelsätt.
NSK-tränaren erkänner att även han var lite orolig i inledningen.
– Vi förlorar mot Segeltorp hemma i förlängningen. Vi mötte Huddinge borta och förlorade – vi hade ingen chans – vi mötte Hanviken hemma och förlorar med 0–4. Vi var helt enkelt inte redo. Där ser man också förändringen. Hur vi spelade mot Huddinge borta och sedan hemma i slutet av serien, när vi hade tagit enorma kliv. Men det var tufft där att stå stadigt och fortfarande säga att det är den här vägen vi ska gå.
Var det inte någon gång under den här resan som du var lite nervös?
– Så klart, man är mänsklig. Hade jag haft fem SM-guld på mitt CV hade jag känt att det var lugnt, "det kommer att bli bra". Jag visste inte att det skulle bli bra men jag hade en förhoppning. Det är enorm skillnad. Så det är klart att jag någon sekund tvivlar där och då, säger Filip och fortsätter.
– Speciellt när vi hade förlorat mot Hanviken en onsdag och dessförinnan förlorat mot Segeltorp på fredagen och Huddinge på söndagen och vi hade inte varit nära någon gång. På resan hem så kände jag "nu jävlar måste jag stå pall för mitt ledarskap och det jag tror på". För om jag hade klivit in på torsdagen med någon form av gnutta att jag inte tror på det, så kommer det att sprida sig som ett ruttet äpple i laget. Så det gällde för mig att komma med samma energi och tro på torsdagsträningen som alltid. Min hela ideologi, tanke och ledarskap sattes på prov där, men jag kände mig ganska trygg att det skulle gå bra. Men att det skulle gå så snabbt och bli så bra, nja det hade jag kanske inte trott.
Det kändes som spelarna hela tiden stod bakom dig?
– Ja, det var min uppfattning också. Och det ska jag vara tacksam för också. Det är lätt som spelare att peka finger när det inte går bra. Och den som är ytterst ansvarig är jag och det vet jag om. Att de fortsatte tro på mig trots att det gick knackigt i början och jag är oerfaren. Det var det som avgjorde i slutändan, vi gjorde det som en enhet.