I helgen är det åter dubbla matcher för Nyköping, nu på bortais. Hudiksvall och Strömsbro står för motståndet. Här en summering av det som varit.
Godkänt vad gäller poängintag
Fem av de sex spelade matcherna så här långt har avgjorts på hemmais. Nio insamlade poäng är helt okej. Det var säkerligen det man skissade som godkänt innan. Laget har slagit de som man hoppades kunna slå Lindlöven, Sundsvall och Kiruna.
Väsby, Piteå och Boden var lite av överkurs, ”det är inte de lagen man ska slå” som klyschan säger. Visst är det alltid viktig att vinna rätt matcher, Kiruna och Lindlöven tror jag är de lag man i första hand ska sikta in dig på att hålla efter sig.
Samtidigt hatar jag klyschor och jag tycker visst att man borde kunnat knipa någon poäng till, även fast det var förväntade topplag man mötte. Nu blev det inte så.
Nu vänder det. Av de sex närmsta matcherna som väntar är fem på bortais. Det är nog först efter denna sextett som vi kan stämpla något mer konkret betyg över klubbens allettanäventyr. Jag tror varenda av NSK:s fem kommande bortamotståndare har ett stort och tydligt 3 POÄNG inristat i planeringen över dessa fajter. Hur NSK klarar att tackla det kommer att rätt avgörande.
Godkänt vad gäller specialspelen
Visst med senaste matchen (Boden) närmast i minnet kanske det ser ut som om krönikören fått dåndimpen. På fem fem mot fyra försök blev det bara ett mål.
Men NSK har gjort powerplaymål i alla matcher utom mot Piteå. Det måste vara klart godkänt. Laget ligger strax under 30 procent i effektivitet vad gäller att utnyttja detta specialspel, endast Boden är bättre.
Underkänt vad gäller målskyttet
Sex powerplaymål har alltså gjorts. Men bara fem spelmål fem mot fem på sex timmars spel, är oroväckande skralt. Små marginaler visst men det krävs att det lossnar för åtminstone två, ja egentligen tre, man till bortaturnén som väntar.
Bästa spelarutveckling
Största positiva överraskningen så här långt är utan tvekan Emil Andersson. Backen som väl började säsongen som 7-8:e back är nu bombgiven i någon av de två första backparen.
Hans bläckfisk-räckvidd är härlig att se, den spetsdetaljen har räddat upp ett gäng situationer. Spelet med puck är också bättre och bättre i takt med att speltiden ökat och därmed självförtroendet. Fler med den utvecklingen behövs.