Det är inte lätt att få till en träff med Nyköpingskillen. Trots att hockeysäsongen slutade i april har träningen fortsatt med SHL-klubben Linköping HC. Måndag till fredag har Fabian Wagner befunnit sig på isen eller gymmet.
Och mer hockey kommer det att bli.
– Jag får kanske tio dagar ledigt i sommar, säger han.
Att läsa vidare efter studenten är inget som finns i planeringen.
– Det har jag ingen nytta av nu. Jag kommer att gå all-in med hockeyn, säger han.
Fabian Wagner har tillbringat ett par dagar i hemstaden innan avresan till Kanada. En veckas camp i Winnipeg från och med måndag väntar. Han medger att han kollat runt bland sina landslagskompisar hur ett läger ser ut på andra sidan Atlanten.
– Det blir isträning, fystest och lite teambuilding kanske. Men allt beror på tränare och lag. Och så får vi kanske lite tid över att kolla in stan också. Jag har hört att den ska vara fin på sommaren.
Men att Fabian nu nått sina drömmarsmål är knappt något som han fattat ännu.
– Det är overkligt att man signat ett NHL-kontrakt. När agenten sa att det fanns ett kontrakt på bordet så var det en chock. Det var inget jag hade föreställt mig.
Att det blev just i det hockeyälskande Kanada han hamnat är han dock glad över.
– Att hockey är stort i Kanada märkte man om inte annat under JVM. Fansen älskar sporten och de brinner för hockey. Att få spela där... det kunde inte bli bättre.
Hur stort är steget till NHL?
– Ärligt talat tänker jag inte så mycket på det. Det är här och nu som gäller. Nu är det campen och där vill jag visa vad jag går för. Och den 20 juli åker jag till USA med landslaget. Det är en femnationsturnering så vi är där i tre veckor. Och så kommer fokus ligga på att utvecklas och prestera i Linköping. Vi har ju missat slutspelet i fem-sex år. Jag måste ta en sak i taget annars blir det för mycket för mig mentalt.
19-åringen har signerat ett kontrakt på tre år och ingångslönen är 858 333 dollar per år.
Vad ska du göra med din första lönecheck?
– Jag får inget förrän jag spelat första matchen där borta...men jag vet faktiskt inte.
Eftersom det är motorcykelträff i hamnen har många fina veteranbilar och motorcyklar susat förbi oss vid Hamnmagasinet.
Kanske en bil?
– Ja, kanske det. Jag gillar bilar, säger Fabian och han ler för första gången.
– Men först måste jag skaffa mig ett körkort.
Fabian har under säsongen som gått varit lite splittrad eftersom han både spelat med Linköping junior- och A-lag. 22 matcher blev det med seniorerna och han säger själv att det är en av hans bästa säsonger.
– Mina matcher under JVM var otroligt bra. Jag hade en otroligt bra turnering. Jag överpresterade. Det var inte många som trodde att jag kunde spela så bra och det gav mig en självförtroendeboost. Annars har jag spelat många matcher och haft olika roller. I juniorerna var man kapten och ledande spelare och i A-laget var man mer en fjärdelines spelare. Men de matcherna jag fick var stabila och jag gjorde inte så stora misstag.
Och hur känns formen nu?
– Jag har blivit starkare och lagt på mig mer vikt. Det behövs för att kunna prestera på den nivån jag vill vara på. Jag är i bra form, sommarfysen har fungerat.
Sedan han blev draftad förra året har Fabian med jämna mellanrum fått besök av Winnipeg Jets scout. De har hållit koll på honom och sett att han utvecklats i rätt riktning.
– Jag har fått lite tips vad jag ska träna mer på och jag kommer väl att få mer nu. Och så vet man ju själv vad man behöver bli bättre på.
Och vad är det?
– För att ta nästa steg i karriären måste jag bli starkare i mitt spel med pucken. Jag måste bygga på mig muskler också. Jag har gått från juniorhockey till seniorhockey nu så fokus på sommarfysen har varit att bli större. Jag har varit mer noggrann med kosten, äter mer, men samtidigt vill jag inte gå upp i vikt så snabbt. Viktuppgången måste vara kontrollerad. Jag får inte lägga på mig för mycket heller för jag måste vara snabb och rörlig på isen, fortfarande känna igen kroppen och har kontroll på den.
Är det därför det kan vara skönt att stanna i Linköping en säsong till (Fabian är utlånad av Jets)?
– Ja, det är det. Samtidigt är det bra för min utveckling att vara kvar i Linköping ett år till. Man hinner mogna lite mer och spela mer seniorhockey.
Det första, nästan obligatoriska ärret, syns bredvid näsan. Det fixade Fabian säsongen som var.
– Jag vet inte ur jag fick det egentligen. Jag for in med ansiktet i sargen, men jag tror att det var visiret som cuttade mig. Men det är bara början, säger han och ler.