Eftersom Luleå varit skadedrabbat på sistone misstänkte Samuel Ward att han skulle kunna bli inkallad till klubben som andremålvakt. Att han skulle få förtroendet från start kom dock som en glad överraskning, särskilt med tanke på att han under hösten haft ont om speltid i allsvenska Asplöven, dit han är utlånad från just Luleå. Om känslan inför SHL–debuten mot Frölunda säger han:
– Jag var pirrig, men framför allt förväntansfull. Jag visste inte riktigt vad som väntade.
Efter att ha förlorat med uddamålet mot topplaget Frölunda fick Ward chansen ånyo. Trots ett tidigt baklängesmål i match nummer två, den här gången mot Djurgården, vann Luleå till slut med 2-1.
– Vi var bättre än Djurgården, och stundtals också vassare än Frölunda, så jag kände att vi kunde komma tillbaka. Tack vare stort tålamod lyckades vi med det.
Den 20-årige burväktaren kan nu konstatera att tempot i SHL är högre än det i Hockeyallsvenskan. Inte bara i skridskoåkningen, utan även i passningsspelet. Dessutom är spelarna betydligt säkrare i sina passningar, tycker han. Den stora utmaningen för Ward var dock att hålla tankarna i styr.
– Jag tycker att jag lyckades någorlunda med det.
Nu är Ward, sin imponerande insats i Djurgårdsmatchen till trots, tillbaka i allsvenska Asplöven. Det blev bara två SHL-kamper den här sejouren.
– Det känns inte tungt alls. Jag var förberedd på att det skulle bli så. Jag visste att jag var i Luleå för att vikariera för någon annan, som blivit skadad. När han blev frisk räknade jag med att åka tillbaka. Allt annat hade varit en bonus.
– I Asplöven har jag inte spelat alls så mycket som jag skulle vilja. Det har inte känts sämre än vanligt i år, och heller inte gått dåligt när jag har spelat, men det är upp till tränaren att bestämma vem som ska starta. Nu gäller det att motbevisa honom.