Under många år höll Anders Eldebrinken hockeyklubba i sina händer. Numera greppar han tag i en röjsåg istället.
– Jag njuter varje sekund som jag får vara ute och andas skogsluft, säger 60-åringen som är bosatt och verksam på en skogsfastighet strax utanför Flen.
– Här har jag bott i tre år nu, berättar Anders Eldebrink.
165 landskamper, proffsspel i NHL och Schweiz och tränaruppdrag nationellt och internationellt. Lägg därtill en plats ishockeyns Hall of Fame och titeln som ambassadör för Södertälje så kan vem helst förstå vad Anders uträttade på rinken i mer än tre decennier.
– Ishockeylivet har jag lämnat bakom mig, men visst har jag härliga minnen från mina år som spelare och ledare.
Med rötter i Morjärv i Norrbotten växte Anders Eldebrink upp i Södertälje dit han kom med sina föräldrar i unga år. Intresset för ishockey väcktes tidigt och i SSK:s elitserielag tog han en ordinarie backplats och fick vara med och vinna SM-guldet 1985 med klubben.
– Det guldet är givetvis ett av de främste minnena. Men VM-guldet 1987 i Wien och framgångarna i Schweiz med klubblaget Kloten tänker jag också på då och då.
Sista uppdraget inom hockeyn hade Eldebrink för tre år sedan då han var ansvarig tränare för Rögle i SHL.
Nu är det skog och jakt för hela slanten och det blir ofta långa dagar i de egna skogarna.
– Jag brukar skogen och ser till att vårda min ägor. Det innebär att jag jobbar fysiskt med både avverkning och plantering, säger han.
Jakten upptar också mycket av hans tid och nyligen kom han hem till Flen från en lyckad älgjakt i födelsebygden i Norrbotten.
– Jag sköt en präktig älgtjur, säger Eldebrink som ofta ses i trakterna kring Morjärv, några mil norr om Kalix.
– Jag har köpt skogsmark däruppe och jagar också en hel del där.
Med på resorna till norr brukar hans bror Kenth, mest känd som spjutkastare i världsklass, följa med.
– Men för honom blev det ingen lyckad älgjakt den här gången, flinar Anders.
Att ge sig ut i skogarna i Norrbotten kan ibland få oanade konsekvenser, poängterar Anders Eldebrink som för en tid sedan fick uppleva ett möte med en björn när han var ute och inspekterade sina ägor.
– En riktigt otäck men också spännande händelse. Björnen var bara 15 meter ifrån mig. Jag försökte prata med bjässen och ett tag trodde jag att han skulle gå till anfall. Men plötsligt vände den och då sprang jag blixtsnabbt till bilen, berättar han.
– Jag fick lite känning av björnfrossa, men hann aldrig bli riktigt rädd.
När Anders Eldebink ger sig ut i skog och mark är taxarna Telloch You two självklart med honom
Några liknande upplevelser har det inte blivit under jakterna kring Flen.
– Tillsammans med mina taxar handlar det ofta om jakt på rådjur och dovhjort.
När Eldebrink inte ägnar sig åt skogsbruk eller jakt brukar han greppa tag i en hammare.
– Jag tycker om att snickra och flera av mina kompisar har jag fått hjälpa med olika byggprojekt.
Just snickaryrket var han på väg att utbilda sig inom i unga år.
Men redan när han var 16 år fick han dra på sig SSK-dressen för första gången i elitsammnanhang.
– Sedan blev det ishockey på heltid under och väldigt lång tid och jag har fått många goda vänner genom hockeyn under årens lopp.
Vissa legendarer inom ishockeyns värld träffar Anders då och då.
– Mats Sundin exempelvis delar jag jakt- och fiskeintresset med och vi brukar åka till Norrland tillsammans.
Ishockey i Flen skulle han vilje se.
– Men nu tycks ju GB-hallen mest stå tom och det är ju synd, avrundar Eldebrink.