Tänk er en mink ute i naturen. Antingen står den blickstilla och läser av omgivningen. Men oftast är den i 100 procents tokfart åt alla håll samtidigt, omöjlig att kontrollera eller strukturera. Att se en mink i aktion är stressen personifierad.
Lite så har det varit att se NSK:s manskap efter det ofrivilliga 24-dagarsstoppet i matcher på grund av covid i januari-februari.
Vilja och energi har funnits så det räcker och blir över. Även hjärnorna har varit påkopplade, fast i den tokstress i att åter finna formen som flytt har det ramlat in ett Ctrl Alt Delete på alldeles för många viktiga detaljer i spelet. Det har straffat sig.
Det är klart att även spelarna blev påverkade av det långa matchstoppet. Det satte sig säkert också ett stressembryo i hjärnorna på dem när ledningen till sist tvingade igång matchandet igen under förevändning ”Vi kan inte vänta längre”. Detta trots att inte alla var friska och tillbaka.
Resultatet blev ett hafsverk med den överambition som fanns. Formen har inte kommit tillbaka. Glöm inte att det till stora delar är ett mycket ungt lag som NSK haft denna säsong. Det lyste igenom.
Jag tycker uppriktigt synd om Lenny Eriksson. Han hade något riktigt spännande på gång med detta lag i januari. Fram till stoppet kom hade laget tagit 15 av 18 möjliga poäng i nya serien. Minns att Lenny efter tunga segern hemma över KRIF talade lyriskt om att defensiven började sätta sig och att då, som ett brev på posten, även offensiven började klicka igång.
Sedan kom covid-stoppet. Den fina form, den stabilitet och struktur som fanns försvann så klart. Form är färskvara. Det var inte bara att fortsätta där man slutade vid återstarten.
Lägg därtill 22 överenergiska spelare att försöka kontrollera.
Det låter lite på klubben som att nu ska huvuden rulla. Det tycker jag är väldigt förhastat. Visst, en del spelare ska och kommer att bytas ut, så är det alltid. Med ett års rutin till på detta manskap kan man visst lyckas.
Och jag tycker att Lenny Eriksson ska får ett tredje tränarår. En normal ishockeysäsong. Det är han värd. Det var ju inte bara ett förödande långt covid-stopp han hade att hantera och kämpa med. Under hösten var ju skadefrånvaron på nyckelspelare och andra otroligt lång. Han vill inte skylla på någonting av detta. Men det är klart att det påverkat resultatet. Mycket.