Lill-Kenta Johanssons var belåten efter att ha vågat lita till lokala spelare som Stefan "Texas" Carlsson och Tobias Borg. "Texas" och Borg klarade av att ta ner Timråspelare som Robert Carlsson och en ung Henrik Zetterberg i byte efter byte – på bortais.
– Man ska inte döma ut de lokala killarna för snabbt, sa Lill-Kenta lugnt och lade huvudet på sned.
Jag minns rysningarna när detta Nyköpingsbygge – kryddat med väl avvägda förstärkningar utifrån – brottade ner Mora IK med 1–0 i gamla Rosvallahallen våren 2000.
En skadefylld period av förra höstsäsongen fanns inte en enda lokalt fostrad spelare i laget; utan framgångar svalnade förstås publikintresset.
Nu kan man inte ens i hockeyettan låta spelare vara med bara för att de är lokala MEN de med potential måste få chansen. Ironiskt nog har den ekonomiska knipan efter coronapandemin fått Nyköpingshockeyn på rätt kurs igen. Och den som ska styra skutan är 2000-talets andra stora tränare i stan, Lenny Eriksson.
Nu är Nyköping minst sagt inte ens i närheten av den vidlyftiga ekonomiska satsningen som när det blev en ny magisk kvalserie där mötena med Erikssons gamla Brynäs, Leksand med Michael Ryder och Skellefteå med Mike Dunham i kassen.
Jag gillar skarpt den lokala förankringen nu – och att medellängden närmar sig 185 centimeter. Men utan både Marcus Lindblom och Johan Mörnsjö ser det för tunt ut med mönsterbrytare. Min åsikt är därför att backen och Sjösabon Robin Axbom är extremt viktig att behålla...