Pontus Karlsson var på väg mot en väldigt bra säsong i Nyköpings SK. Han ligger trots covid fortfarande kvar på en femteplats i den interna ligan med 15 poäng (fyra mål och elva assist). Men efter en bra inledning har det gått trögare. "Jag har haft svårt att andas och svårt att orka saker. Jag har inte ens kunnat gå ut med hunden", säger han.
– Jag är på bättringsvägen nu. Jag var faktiskt på återbesök hos läkaren precis nu och det såg bra ut, säger NSK-forwarden.
Men det har varit en lång och tuff resa fram tills nu.
Pontus Karlsson fick covid i slutet av matchuppehållet i slutet av oktober och ett par veckor in i november.
– Jag blev sjuk precis innan vi skulle möta Eskilstuna. Matchen var på söndagen och jag blev sjuk på lördagen. Jag var borta tolv dagar. Jag var risig med feber och mycket huvudvärk, vanliga förkylningssymtom men lite grövre.
Till saken hör att Pontus Karlsson har en viss förmåga att dra på sig just covid. Han har haft det två–tre gånger innan och vid ett av tillfällena, för ett och ett halvt år sedan, så var han borta i tre veckor.
– Men inte med så kraftiga symtom och den här gången körde jag på när jag inte borde. Det var jäkligt dumt, säger han.
Så här i efterhand vet Pontus Karlsson att han gjorde fel. Han lät inte kroppen läka helt utan var lite för snabbt ut på isen igen.
– Jag trodde jag var frisk. Jag spelade fem matcher efter att jag kom tillbaka och det skulle jag nog inte gjort. Efter att jag spelat matcherna, direkt när jag kom hem, så la jag mig att sova. Jag nästan kollapsade.
Han minns speciellt efter en match när han var tvungen att stanna bilen halvvägs mellan Rosvalla och hemmet, eftersom han höll på att somna bakom ratten.
– Och då pratar vi om en sträcka på fem, sex minuter.
Pontus Karlsson säger att han till en början inte tog problemen på så stort allvar.
– Det brukar ju vara lite jobbigt i början när man varit sjuk att komma tillbaka, men jag blev bara sämre. Jag tog prover hos en läkare men de hittade ingenting.
Det var först när han fick smärtor i hjärtat i sista matchen innan jul mot Vallentuna som det blev mer allvar.
– Men jag spelade klart matchen. Svårt att förklara varför, men man går bara på någon slags instinkt. Man har gjort det så många gånger så man kan nästan göra det i sömnen, säger han.
Dagen efter blev det värre och värre.
– Jag vaknade på morgonen och hade 110 i puls. Jag har normalt mellan 35–40 när jag sover så jag misstänkte att något var riktigt fel så jag åkte in till akuten.
Där blev han remitterad till bröstsmärtcentret i Danderyd där han låg i fyra dagar.
– Det kändes väldigt olustigt. Det var bara folk som hade haft hjärtinfarkter som låg där. Men de gick igenom hela hjärtat och hittade inget fel på det så det var bra.
Det läkarna kom fram till i stället var att han inte hade låtit kroppen ordentligt vila efter en kraftig infektion.
– Man vill vara plikttrogen för sitt lag och sina kamrater men man gör egentligen bara sig själv en stor otjänst.
Pontus Karlsson var i helgen för första gången på tre veckor ute på en promenad med hunden Pelle och sambon Anna.
Innan jul- och nyårshelgen flyttade Pontus Karlsson tillbaka till Sollentuna, till föräldrar och sambon Anna.
– Jag har behövt stödet av min familj. Jag har inte orkat ta hand om mig själv. Jag fick egentligen inte göra något de första tre veckorna, bara vila.
Hur var det egentligen när det var som jobbigast?
– Jag blev andfådd av allt. Jag kunde inte ta trapporna, då fick jag ont i bröstet. Jag kände mig som en gammal man. Det är väldigt läskigt när det drabbar hjärtat så det var så skönt att få det här beskedet och inte att "det är fel på det vänstra kranskärlet och du måste opereras".
Pontus Karlsson har börjat träna så smått, gått en promenad med hunden runt huset och suttit ett tag på träningscykeln.
– Jag får börja belasta hjärtat och kroppen den här veckan och fungerar det så får jag prova att vara på is nästa vecka. Om det känns som det ska. Kanske kan jag spela igen i slutet av januari, början av februari om allt flyter på.
Kanske till hemmamötet mot Brödernas/Väsby den 3 februari. Under onsdagen möter NSK Vallentuna på hemmais, den sista matchen, sedan väntar ett tio dagar långt uppehåll för laget.
– De här sista dagarna har varit verkligen gjort skillnad. Jag har fått tillbaka lite energi så man orkar röra på sig och blir lite gladare. Man kan ta hand om sig själv på ett annat sätt. Det är inte så roligt att bara sitta hemma i lägenheten.
Han har hållit sig ajour med vad som hänt med laget och på isen.
– Man försöker pusha så gott man kan. Det är det fina att vara med i ett lag. Man känner sig delaktig oavsett om man är där eller om man sitter hemma och hejar.
Pontus Karlsson hoppas kunna vara på plats i Nyköping nästa vecka