Det hela kan summeras med dystra 0–7 efter 0–4 redan i första pausvilan.
I mellanperioden hade NSK sju minuters powerplay i följd (!), varav 48 sekunder mot slutet i spel fem mot tre.
Visst, det skapades bra tryck av Albin Ivarsson Hamberg-femman, där härföraren själv var närmast att snitsa in pucken. Men matchplanen, rakt och desperat, var man NSK inte ens i närheten av.
I spel fem mot tre var det förvisso högt pucktempo där Robin Axbom tog precis så mycket ansvar han ska göra – men det fanns liksom ingen idé för hur pucken skulle in i målet.
Visst, PP prioriteras inte så här tidigt men det sköts alldeles för lite och spelades runt för mycket. Enköping var desto mera effektivt i PP och när William Kaijser gjorde 5–0 pyste precis all luft ur hemmalaget.
När Enköping fick spela fem mot tre small det bara till – på sekunden. Och när Charlie Björlin åkte och satte sig...PANG igen. Det var sådan klasskillnad i att komma till rejäla avslut snabbt. Robin Nilssons skott var förstås vasst och senast spelade Enköping bort Linden borta – innan just alla ESK-utvisningar gjorde att det blev jämnt.
Det hjälpte inte direkt med Bob Marleys Three little birds. Ni vet Erik Skoglunds ingångslåt med strofen "every little thing will be alright".
Robin Axbom åkte på en tjuvsmäll, men reste sig. Den andre efter skada återkomne backen, Albin Nordvall, fick däremot kliva av. Liksom två matchstraff i alla små frustrationsgruff; Ivarsson och Daniel Ohlsson.