Under Västerviks försäsongsträning fungerade Samuel som tidtagare. Springa själv kunde han inte.
Efter tre säsonger i norska Sarpsborg flyttade Nyköpingsfostrade Samuel Ward till säsongen 2019/20 hem igen för spel i allsvenska Västervik. Där började det riktigt bra för honom.
– Ja, jag kände väl att jag äntligen fått bra flyt, jag spelade mycket under den perioden, säger Samuel.
25-åringen var till och med inlånad av elitserieklubben Oskarshamn en match som backup. Hemmamötet mot Vita Hästen den 24 november i fjol är Samuels senaste matchframträdande.
– Jag har väl haft lite höftproblem de senaste åren. Men det har egentligen aldrig hämmat mig på isen utan på gymmet vid vissa tunga lyft.
Men de problem som Samuel nu fick var något helt annat.
– Från den ena dagen till den andra egentligen fick jag ljumsksmärtor.
För första gången i sin karriär gjorde en skada att han varken kunde träna eller spela. Och vad värre var: smärtan gav inte med sig trots vila.
– Det blev mer som ett tillstånd än en skada. Det skulle inte ha spelat någon roll vilken rehab jag gjorde, det är inte något muskulärt utan början till artros kan man säga.
Samuel lotsades mellan olika doktorer och, till slut, experter. Pandemin gjorde också att allt tog ännu längre tid att utreda.
– Jag var hos en doktor i Göteborg i slutet av mars. Skulle sedan vidare till Uppsala men kom dit först i augusti, fem månader bara försvann, suckar Samuel.
Höftproblem bland hockeymålvakter är ganska vanligt. Samuel känner flera kollegor som opererat höfterna. Då har det ofta handlat om broskpåläggningar som minskar rörligheten i höften. Det var också detta Samuel trodde att han själv drabbats av.
– Men det är mer avancerat än så. Det kräver en ganska svår operation.
Han konstaterar att skadan kan drabba idrottare som ofta måste göra snabba riktningsförändringar. Han har efter besöket i Uppsala fått klart för sig vilka alternativ han har och hur lång tid allt kan ta.
– Jag trodde jag var tvungen att åka till Danmark för att göra operationen men det visade sig att man gör den i Uppsala. Det var skönt att få vara kvar inom landet.
Samuel erkänner att han är förberedd på det värsta.
– Men det ska vara bra utfall på operationerna. Men sedan är det ju osäkert rent hockeymässigt om man kan komma tillbaka.
Under det året som gått har Samuel bara kunnat träna överkropp och möjligtvis ben på testcykel. Han har aldrig varit på is, han har aldrig varit ute och sprungit. Vägen tillbaka efter operationen är därmed så klart rätt lång.
– Jag kommer att behöva en inkörningsperiod och mitt kontakt med Västervik går ut efter den här säsongen. Det är kanske inte helt optimalt.
Det dagliga livet har ändå fungerat hyfsat för Samuel. Han har sett till att alltid vara på plats i hallens gym när resten av laget är där för att träna. Äter alltid lunch med resten av laget.
– Men visst är det jobbigt att sitta och titta när man vet att man egentligen borde vara med.
Men det allra värsta är dock något annat:
– Det är mest jobbigt i huvudet att inte ha något datum.
Nu ska Samuel i dagarna åter ha kontakt med experten i Uppsala. Sedan hoppas han också på att få en klar tid för operation.
Problemen är värst på vänstra sidan av höften, det är vänstra sidan som stoppat honom. Men egentligen har Samuel samma problemen på båda höfterna. Men att operera båda på en gång går inte. Han vägrar att ge upp:
– Det är lång väg tillbaka men det är långt ifrån omöjligt.