Kristina Ekstrand har tillsammans med Katarina Herngren-Gullberg gått på en av Dean Kriellaars föreläsningar i Sverige.
– Det var lite av en bekräftelse på att det vi redan gör är bra. Många av de moment han pratar om som gäller motoriken finns redan med i vår träning. I uppvärmning och tekniken, men det är klart att ibland tänker man till lite extra, säger Kristina.
Har ni märkt att barnens motorik har försämrats? Att de kommer mer oförberedda till första träningen?
– Ja, det är stor variation framför allt. Det är inte ovanligt att barn är ovana att slå en kullerbytta i dag och de kan tycka att det känns konstigt att sitta på huk och sitta på knäna. Men så finns det barn som det är precis tvärtom för. En del har väldigt lätt för sig motoriskt. Men andelen barn som tycker att det är läskigt att rulla runt i en kullerbytta har ökat.
För att kunna hjälpa de mer oerfarna barnen har föreningen många ledare till hands.
– De barn som till exempel inte kan slå en kullerbytta får extrahjälp. De ska känna att det inte är någon fara att misslyckas. Det är viktigt, annars kan man känna"Oj vad jag var dålig, de andra kunde ju det här".
Kristina tror att mycket beror på att barnens värld blivit snävare i dag än tidigare.
– När jag var ung kunde man ta cykeln och ge sig av, det kan man kanske inte i dag på samma sätt. Samhället ser annorlunda ut och föräldrar törs inte släppa iväg sina barn hur som helst.