Joakim Snökvist (ryggen mot kameran) och Sebastian Askbom använder oftast käppar av trä istället för riktiga vapen när det tränar.
Rörelserna är koreograferade och ska göras så perfekt som möjligt. Sebastian Askbom och Joakim Snökvist rör sig ljudlöst mot varandra på gräsytan. Bara träkäpparnas knackande när de slår mot varandra hörs.
Duon samt Jonas Sörensen har flyttat ut från vinterträningen i gymnastiksal och genomför träningspasset i Katori Shinto Ryu vid sidan av KGB på Rosvalla.
– Egentligen skulle vi nu ha en 20 kilo tung rustning på oss som samurajerna hade. Rörelserna går ut på att hitta svagheterna i rustningen, säger Sebastian.
Det fullständiga namnet på den japanska svärdkonsten med anor från 1400-talet är Tenshin Shoden Katori Shinto ryu. Kort kan man säga att alla koreograferade rörelser eller kata som de själva säger, är alla olika sätt att träffa och slå ut en motståndare.
Katori var länge hemligt, sin krigskonst är inget man vill avslöja. Nu är fokuset inte längre på det krigiska men katori är fortfarande inte speciellt utåtriktat.
– Vi fick godkänt av vår Stockholmsklubb att göra det här reportaget, påpekar Joakim.
Även om katori idag är K-märkt i Japan är den rätt okänd.
– Skulle du fråga en japan vet han inte vad det är, säger Joakim.
De siar om att det bara finns runt ett 100-tal utövare i hemlandet. Nu finns det även andra varianter av samurajläror i Japan. Men katori är unik på ett sätt:
– Det är den äldsta bevarade med obrutna traditioner. Det är fortfarande samma familj som lär ut, säger Sebastian.
Den är heller inte klassbunden. En traditionell samuraj tillhörde adelsklassen.
– Men i katori kan även en bonde bli samuraj, säger Joakim.
Sebastian Askbom med både långt och kort svärd utmanar Joakim Snökvist.
För den som söker snabba kickar är detta ingenting att försöka sig på. Utövarna tränar inte för något tävlingsmål eller mästerskap, något sådant finns inte.
– Det man strävar efter är att göra allt så perfekt som möjligt, säger Sebastian.
Man blir aldrig klar. Det går hela tiden att förbättra sig. Det finns alltid någon som är bättre. Att hela tiden ha en ödmjuk inställning till detta faktum och minst sagt stort tålamod är lite av en grundförutsättning.
Sebastian och Joakim har nu gått över till att mötas med svärd mot svärd och kort svärd, Sebastian har alltså två vapen. Knackandet när träkäpparna träffar varandra är än mer intensivt.
Träningen sker mestadels i par i en förutbestämd koreografi. De övar med en mängd olika vapen men börjar alltid svärd mot svärd. Oftast inga riktiga svärd utan man ersätter dem med en träkäpp. Det finns sedan en mängd andra vapen som de använder i sin träning, en motsvarighet till en hillebard som är en lång stav med ett svärdsegg längst ut, det finns spjut, det finns kort svärd, det finns stav.
Träkäppar som motsvarar alla dessa vapen ligger utlagda på gräsytan.
Joakim Snökvist och Sebastian Askbom.
Sebastian ser även träningen som ett sätt att hantera stress.
– Man vill nå en inre balans, det är närvaro här och nu.
Att just koppla bort allt runt i kring, att fokusera endast på de moment som väntar är den stora utmaningen.
– Det är inte kroppen som säger stopp först det är hjärnan.
– Kroppen är tömd på ett sätt, men fylld på ett annat, fyller Joakim i.
Sebastian och Joakim har hållit på sedan 2017. Innan sysslade de med en mängd andra japanska eller koreanska kampsporter.
– Vi är inte instruktörer. Jonas får lära sig i Stockholm och i alla fall åka dit tre gånger per termin, säger Sebastian.
Någon egen klubb i Nyköping har de inte, man tillhör Stockholm.
– Ibland tränar vi tillsammans med dem. Då är det ungefär som på dans där man bjuder upp varandra. Det är väldigt nyttigt att öva mot lite olika, timing och tempo. Även mot längre eller kortare personer, säger Sebastian.
Joakim Snökvists svärd är oskarp. Annars skulle han bryta mot knivlagen eftersom de tränar utomhus på offentlig yta.
Jonas Sörensen, tredje man i gruppen, prövade redan 2001 på katori i Sydafrika. När han sedan började intressera sig för att prova igen upptäckte han till sin glädje att det redan fanns två utövare i Nyköping. Nu har hn varit med i två år.
– Vi kanske också ska påpeka att svärden vi använder här inte är skarpa, säger Joakim.
Vid träning i offentlig miljö som intill KGB på Rosvalla tillåter inte den svenska knivlagen skarpt vapen. När Joakim en gång tränade själv på en annan plats på Rosvallas gräsytor ringde någon polisen.
– Så plötsligt kom två poliser gående och undrade vad jag höll på med. När de fick se att svärdet var oskarpt sa de "Okej, bra fortsätt" och gick.
De är inställda på att fortsätta sitt tålmodiga övande.
– Det här är något man håller på med hela livet, säger Sebastian.
Sebastian Askbom.