Barnen lyssnar fokuserat på Kristina Ekstrand. Vill man något får man räcka upp handen.
Torsdagskväll i de gamla mejerilokalerna utanför Nyköping. Det är träning för barn, ungdomar och vuxna. För Kristina betyder det tre och en halv timme på mattan eftersom hon även är instruktör. Men efter många månaders träningsuppehåll är det något hon längtat tillbaka till.
– Vi blev nästan chockade över intresset när vi startade upp nu igen. Det är många som hört av sig och vill börja träna. Vi kommer inte att få några problem att fylla grupperna och medlemsavgifterna är bra för ekonomin.
Kristina började själv träna kamsport sent i livet. När hon var 42 år gammal närmare bestämt.
– Det är klart att det tog emot i början, erkänner hon.
– Det gäller att ha tålamod. Men sporten har gett mig mycket. Jag är starkare och man tränar kroppskontroll och balans.
Och belöningen kom förra veckan då hon av huvudtränaren Marcello, som inte besökt Nyköpings bushidoförening på länge på grund av corona, fick sitt svarta bälte. Även hennes sambo Jörgen Flink fick ett likadant.
Kristina berättar att brasiliansk jiujitsu är lite annorlunda mot många andra kampsporter där man måste visa upp sig för att gradera upp färgen på bältet. Här är det i stället tränaren som beslutar när man är redo att klättra.
– De ser när man nått rätt nivå. Man ska kunna grundteknikerna och ha lite djupare förståelse. Och det är en bonus om man kan undervisa andra. Inte bara kamp för egen del utan man ska kunna förmedla det till andra. Jag vet att Marcello tycker att det är bra att man engagerar sig så, säger Kristina.
– Det finns fler kvinnor i Sverige som har svartbälte, men Marcello har inte gett något till någon kvinna tidigare så det var lite speciellt. Det är ändå en lite mansdominerad sport fortfarande.
Om någon hade sagt till dig för tio år sedan att du skulle stå där med ett svartbälte i dag, vad skulle du sagt?
– Jag hade nog skrattat då...ha ha. Det hade jag inte med i några tankar eller planer utan det viktiga var att träna.
Och det ligger en hel del träning bakom det nya bältet.
– Det kan gå snabbare men även långsammare. Tio år är nog ganska normalt för ett svart bälte.
Vad har sporten gett dig egentligen?
– Det blir som en del av ens liv när man hållit på så länge. Det är det jag gör varje vecka. Man träffar folk som håller på med samma sak och det ger en mening till vardagen på något sätt.