Medaljens framsida - att så många års träning, i kanoten, på gymmet och i skidspåren, äntligen ger total utdelning efter det perfekta loppet.
Dennis är den fjärde katrineholmaren att bli världsmästare i kanot. Einar Pihl var först när han, 1950 satt i K4:an som vann i Köpenhamn och fyra år sedan tog han sitt andra guld och vann K1 200 meter i Mâcon.
Både 1982 och 1985 vann Lars-Erik "Zeke" Moberg i K4 1 000 meter (däremellan tog han tre silver i OS i Los Angeles). Susanne Gunnarsson har utöver OS-guldet tillsammans med Agneta Andersson i Atlanta 1996 sex VM-guld,. Fem av dem i maraton och 1993 vann hon K1 5 000 meter.
Det skedde i Köpenhamn. På samma plats som Dennis blev världsmästare i lördags. Tre VM-guld till Katrineholm som alla paddlats hem i den danska huvudstaden!
Men vi tar det från början och backar till 2010 när då 10-årige Dennis för första gången satte sig i en kanot vid KKK:s klubbhus vid Djulö.
– Jag fastnade nog mer för att det var ett kul gäng och jag fick många kompisar som Anton Andersson, Ludvig Ek och Josefine Malmsten i KKK, säger Dennis.
Där styrde och ställde ledaren Emma Ljungholm som ungdomstränare.
– Oj, så mycket jag har att tacka henne för att jag är där jag är i dag. Hon fick mig att fortsätta och framför allt att börja tävla, säger Dennis som träffade Emma, som flyttade till Köpenhamn några år senare, i samband med VM i Bagsvaerd.
Efter att ha blivit sist i massor av tävlingar kom framgångarna snabbt. 2012 tog Dennis totalsegern i Svenska ungdomscupen. Sedan följde några år då han var överlägsen sina jämnåriga och vann allt i Sverige.
Då var inte valet svårt att plugga vidare på kanotgymnasiet i Nyköping. Men det blev en utmaning.
Fortfarande har Dennis Kernen, som numer tävlar för Nyköpings KK, sin tidigare kanot kvar i facket i klubbhuset. Samma fack han fick när han började som 10-åring.
– Mats Johansson, min lärare och tränare i Nyköping, såg att jag inte hade tekniken. Jag hade kraften, men ingen precision i draget, förklarar Dennis.
Omskolningen tog tid.
– Junioråren var tuffa. Jag tappade huvudet, blev nervös på varenda tävling. Jag kom inte ens till final på junior-VM. Det tog mig två år att förstå hur jag skulle göra, säger Dennis.
För att ge upp har aldrig funnits. Tvärt om. Dennis har bara tränat hårdare för att nå framgång. Så även om 2021 blev första året sedan 2013 han inte vann en SM-titel på K1 är det tveklöst hans definitiva genombrottsår på seniornivå.
+ Brons i världscupen på K1 1 000 meter.
+ Paddlade OS-kval med Albert Pettersson i K2.
+ Brons på U23-VM på K1 500 meter.
+ Världsmästare i K2 1 000 meter med Martin Nathell.
– Jag har kämpat länge. De senaste åren med tre träningspass om dagen. Det är löpning, cykling, massor av timmar i kanoten och vintrarna i skidspåren. Allt enligt ett noggrannt upplagt träningsschema ända ned på minut- och detaljnivå, säger Dennis.
Men där finns också en person som betytt något extra.
– Jag paddlade OS-kvalet tillsammans med Södertäljes Albert Pettersson. Under våra förberedelser, från lägret till Mallorca till loppet, har han drillat mig. Stenhårt. Han fick mig att våga tro på mig själv.
Medaljens baksida - i den oglamourösa sporten var det Dennis som fick köra bussen med landslagskompisarna hem från Köpenhamn.
Men efter OS-kvalet tog Albert en timeout, och Dennis parades ihop med Martin Nathell, en ny K2-konstellation, tiill VM. De lyckades över all förväntan och Dennis beskriver VM-finalen som det perfekta loppet.
– Tittar man på vår raceplan och hur loppet utvecklades är det med centimeter-marginal i varenda paddeltag. Så extremt taktiskt exakt. Det var totalfokus på vad vi skulle göra hela vägen. Där och då kände jag bara, var det inte svårare än så här att bli världsmästare, säger Dennis väl medveten hur drygt det kan låta om det tolkas fel.
Efter två timmars mediauppståndelse kring guldduon och ett enkelt guldfirande med tårta med landslaget avslutade Dennis VM med finalen på 500 meter ihop med Martin.
– Vi lyckades inte ladda om. Hade inte landat och kände oss lite nöjda, säger Dennis om sistaplatsen.
Nu har han bara ett lopp kvar – besättningsregattan hemma på Djulösjön i helgen. Sedan hoppas han på ett positivt besked från Sveriges olympiska kommitté att ingå i satsningen mot Paris-OS om tre år.