– Bor man i Nyköping och vill komma långt i kanotslalom krävs en viss inställning och attityd, man måste KÄMPA för det – köra sina pass i minusgrader och sedan bekosta utlandsläger själv, säger Göthberg.
Han minns hur en 14-åring som bara hade kört lite havskajak dök upp.
– Härliga minnen! Man upptäckte snabbt en känsla för vattnet – att inte slösa med energi. Han var en talang och kom med i juniorlandslaget tidigt.
Erik fick redan på högstadiet träna med kanotgymnasiets elever.
– Han var snabb att snappa upp saker. De lärde sig av varandra.
Göthberg har fått lovord för sitt lugn och stöttande med att verkligen våga satsa på tävlingar och läger utomlands.
– När det är några som vill satsa så blir man engagerad.
I höstas var det LÅNGT till en OS-plats, men Göthberg trodde på Holmer hela vägen.
– Jag visste att det skulle bli tufft, men vet vad han har för kapacitet. Imponerande att ta sig till final i en fors som inte passar så bra. Jag vågade inte jubla förrän SOK hade tagit ut honom men han har höjt sig under våren.
Tokyoforsen har ett parti liknar inledningen i Nyköping.
– Ja! Orgelbundenheten. Men det är ju bara en kort bit...
Är största risken att vara nöjd att bara vara i ett OS?
– Det känns hungrigt och i kvalet behöver han bara använda sin jämnhet. Väl i semi blir det...spännande.
Vilken kontakt har ni nu?
– Ibland vill han bolla efter tävlingar och inför säsonger. Jag har helikopterperspektivet då jag inte är mitt inne i sporten längre.