Måndagsträningen är över och Hilda överraskas med diplom och ett stipendium på 5 000 kronor från Stiftelsen Kurt och Ingegärd Lindgren. En maratonkanot kan det bli, men hon har inte riktigt bestämt sig.
– Det är bra att ha en. Det är kul att köra maraton. Jag var med i en tävling i helgen och lånade en kanot då, säger hon.
15-åringen (Hilda fyller 16 i sommar) gör sitt sista år i ungdomsklasserna och efter förra årets stora medaljskörd på NM är det precis vad hon siktar mot.
– Det gick jättebra då. Jag var inte beredd på att bli uttagen, men så fick jag köra K2 med en annan tjej och vi vann. Jag tog sedan totalt tre guld, ett silver och ett brons.
I den första uttagningstävlingen i år blev det idel pallplatser, nu återstår det två tävlingar. Den sista är SM på hemmaplan. NM avgörs sedan i Danmark i början av augusti.
– Eftersom det gick bra i Jönköping ligger jag bra till. Det är de åtta-tio bästa som blir uttagna, säger Hilda.
500 meter är favoritsträckan just nu, men hon älskar att paddla alla typer av lopp.
Kanoten ligger som sagt i släkten.
– Ja, farfar (Stefan) sitter just nu och kollar på min bror Arvid där ute, säger hon och pekar mot piren.
Och det var just därför Hilda inte ville sätta sig i en kanot.
– Det var en grej. Jag ville inte paddla, farfar ville det, alla ville det och då ville inte jag det. Men så gick jag i en kanotskola och hittade ett kompisgäng och då blev det så, säger hon med ett skratt.