Det har varit turbulent inom kanotsporten sedan extremslalom fått OS-status i Paris 2024. Racinggrenen K1 200 rök nämligen i samma veva – starkaste svenskgrenen på både herr- och damsidan.
Jag som följde Henrik Nilssons långa, stenhårda jobb som ledde till en framgångssaga på K2 1000 meter får även en klump i magen när den grenen flyttas bort i en olustig hela havet stormar-lek, anordnad av IOK – och genomförd av internationella kanotförbundet själva. Nyköpings Kanotklubb är bästa OS-föreningen genom tiderna. NKK har ytterligare två OS-guld på K2 1000 meter. Sven-Olov Sjödelius satt i den svenska kanoten bägge gångerna, Gert Fredriksson en. Suck.
Den stora anledningen till att stryks grenar och rörs om i övrigt är att hålla ner antalet OS-deltagare. Under 2020 av något år borde IOK inse att alla atleter inte ska trängas i OS-byn. Under OS 2012, då jag följde kanot från nära håll, var det en fin miljö i det alternativa kanotboendet, som de fick tjata till sig, invid tävlingsarenan i Eton. Miljön i OS-byn och resorna var galet röriga. Därmed skulle vi få bättre, VM-lika OS-tävlingar i kanot – som i simning.
Parallellt bör sporten ta några djupa andetag och förnya sig precis som när kanotslalom hakade på X-gamestrenden där motsvarande crossgrenar finns i vintermiljö. Lyft fram grenar med gemensam start, som längdskidor gjorde för länge sedan, och de så spännande K1 200-stafetterna!