Men det är sammanhållningen och den gemensamma jakten mot Los Angeles som ska ta bröderna Fiander till OS.
– Vi jämföra oss med varandra i allt. Vi tävlar inte bara i kanotslalom mot varandra. Det är tufft umgänge ibland när man egentligen bara vill slappna av.... ha, ha. Det kan vara att vi går till butiken och det är en jättelång uppförsbacke dit. Och då är det någon som säger "3, 2, 1" och då måste man ta sig till den högsta punkten snabbast. Det är bara det som gäller.
Ossian Fiander är äldst i brödraskaran med sina 21 år – Gustaf Fiander och Calle Fiander är 18 – och känner pressen underifrån.
– Om han inte håller fokus och inte är skarp då kommer vi att ta honom, säger Calle Fiander.
– Vi kan nosa på honom ibland, flikar Gustaf Fiander in.
Ossian Fiander håller med.
– Gör jag ett misstag och de sätter ett åk då kan de vara i kapp. Men jag jämför mig också mot annat motstånd och knappar in på dem. Men samtidigt som jag förbättrar mig så förbättrar sig brorsorna också väldigt mycket. Och de har turen att de kan ligga och jaga mig. Jag har Erik (Holmer, Nyköpingskanotist och Sveriges första OS-deltagare i sporten, red. anm.) och Fredrik (Wahlén, landslagskanotist och tränare, red. anm.) så jag försöker åka utomlands och tävla mer och mer, säger han.
För ett par veckor sedan gick bröderna ut och presenterade sitt team och vägen som ska ta dem till OS. Det finns en mentalcoach, en tränare och en person som har hand om marknadsföring. Allt är väl genomtänkt så att killarna ska kunna fokusera på sin träning och kommande tävlingar. Nu måste de bara försöka hålla sams.
– Det är väldigt kul att vi kan hålla på med samma sport och det är egentligen först nu som vi börjar inse att vi behöver tävla mot varandra. Det kan ju leda till vissa bekymmer. Vi får bara försöka hålla oss så sams det bara går. Det är klart att det kommer att svida om det är någon annan av bröderna som kniper OS-platsen, det ska jag inte sticka under stolen med. Drömmen är ju ett olympiskt spel, OS är ju det största som finns, säger Ossian Fiander.
– Kanotslalom är en liten sport i Sverige men eftersom vi tre kan träna tillsammans kan vi sparra mot varandra och på så sätt kan vi bli bättre än om vi hade varit ensamma, tycker Calle Fiander.
Men finns det inga negativa saker?
– Vi får plats i landslagen alla tre just nu, i junior och U23, så än så länge har det inte varit några sådana problem. Och på tävling är det roligt att se vem som vinner. Om man förlorar? Man får svälja egoisten och säga "bra kört" till den andra, säger Calle Fiander.
Calle, Ossian och Gustaf Fiander slåss om en OS-plats i Los Angeles 2028. "Ett jäkla pussel som vissa dagar går ihop sig. Man måste verkligen prioritera hälsan så att man inte övertränar sig och riskerar att bli sjuk. Så bitvis kan det vara tufft att få alla bitar att klaffa. Att jobba heltid och göra en heltidssatsning är tufft, många är nöjda om de klara en sak" säger Ossian.
Hemmavatten för Calle, Ossian och Gustaf Fianders del är Nyköpingsån. När SN träffar dem har de just varit och tävlat och tränat i Spanien och Frankrike.
Tvillingarna går andra året på kanotgymnasiet i Nyköping, Ossian Fiander har ett heltidsjobb inom marknadsföring, ändå är de redo att tillsammans satsa fullt ut mot sitt mål.
– Pappa har sagt att om man kollar på de grupper som kommer längst är det de som supportrar istället för de som trackar på varandra, säger Calle Fiander.
Men hade det inte varit enklare om ni hade haft varsin idrott?
– Jo, säger Gustaf Fiander snabbt och fortsätter.
– Om en valt K1, en kajakcross och en C1 så hade vi haft varsin gren nu. Den invändiga konkurrensen mellan varandra hade ju försvunnit då.
Kampen är påtaglig mellan bröderna vilket märktes när tidningen bad om en låtsasfajt för bildtagning. Lika snabbt som "slagsmålet" startade lika snabbt kramar de om varandra. Ett bevis på att de ska klara det här.
Calle, Ossian och Gustaf Fiander samlade på ett och samma ställe. Inte helt lätt att fixa det.