NKF-Trofén
Vi står i omklädningsrummet i lilla ishallen på Rosvalla. Det är lunchpaus och hallen är nästan tom. Thea Lehtikevari och Lotten Rönkkö har gjort sina starter i Ungdom 13B, Matilda Briheim har sitt kvar. Hon startar i en ny klass, Junior B1.
– Åldersklassen är den samma, det är bara att nivån är lite högre. Skillnaden är mest att det är flera dubbelhopp och svårare piruetter. Annars är allt samma som i min tidigare klass, Junior B2. Men det är tuffare. Även hoppen man kunde förut blir ju svårare. Det blir mer ansträngande att ha fler av dem, säger Matilda och erkänner att hon är lite nervös.
Thea och Lotten kan däremot pusta ut lite eftersom de redan kört sina program. Båda med personbästa som följd.
– Jag satte mina piruetter som jag haft ganska svårt för tidigare. Jag satt inte riktigt min axel, men jag vågade hoppa den i varje fall. Det har jag inte gjort tidigare, säger Thea.
Lotten är väldigt glad eftersom hon landade sitt dubbelhopp.
– För första gången. Publiken skrek en del också, säger hon och ler.
Att man har satt ett hopp en gång betyder dock inte att man kommer att sätta den vid nästa tävling eller träning.
– Det går väldigt upp och ned. Det är lätt att man "tappar" det som vi brukar säga. Det kommer en del dagar när man har svårare för det, säger Matilda.
Att tävla på hemmaplan säger tjejerna är väldigt bra. Inte nog med att man inte behöver packa ned sina grejer i väskor utan lätt kan ta in plastbacken direkt i omklädningsrummet, fengshuin stämmer också.
Tjejerna vill gärna att ishallen ska vara byggd på ett speciellt sätt. De försöker förklara det hela med att i hemmahallen vet de var domarna sitter och att man bygger programmet efter det.
– Men i en annan ishall måste man kanske starta på ett helt annat ställe, säger Matilda.
– Och då måste man tänka om sitt program åt andra hållet, fyller Thea i.
NKF-Trofén
Utanför omklädningsrummet värmer Malena Dimitrova, 11 år, upp. Hennes klass, minior B, startar efter lunchtimmen så hon går igenom programmet utan skridskor.
– Jag har fått lite nya hopp, ett dubbelhopp också, så det är lite svårare. Men jag ska göra mitt bästa. Nu kollar vi landningarna, att jag håller upp huvudet och rörelserna med händerna, berättar hon.
Tränaren Erica Ring står bredvid och instruerar.
Malena säger att hon tränat programmet mycket för att komma ihåg alla delmoment.
– Jag har övat ganska många gånger hemma, säger hon med ett skratt.