Elsa Lovemore (9 år) och Stella Lindqvist (8 år) säger att det var lika kallt att träna på vinden som i ishallen. "Men det var ingen snö" säger Stella.
– Men de där extra fyspassen har gjort att vi kunnat hoppa våra första dubbelhopp, säger Ariel Potryskus Kusiak.
Hon och Martina Dimitrova anmäler sig snabbt för en intervju i pausen mellan det påtalade fyspasset och det som ska ske på isen.
Det har varit tufft att få till bra träningspass under de lite hårda restriktionernas, men föreningen beslutade sig snabbt för att fortsätta som vanligt, men på ett smittskyddssäkert sätt och ofta utomhus. På Instagram såg man ungdomarna göra piruetter på Rosvallas utomhusläktare.
– De här tjejerna är vana att träna många dagar i veckan så att ge dem för lång paus skulle ge oss en för tung uppstart nu till våren. Därför valde vi att behålla kontinuiteten så långt som det var möjligt, säger gruppens tränare Erica Ring och fortsätter.
– Vi fick göra det som vi kunde göra. En åkares förälder hade ett vindsutrymme som var väldigt stort. Det var superbra att använda. Golvet var mjukt att hoppa på och det var gott om utrymme. Vi slapp regn och blåst också.
Och som åttaåriga Stella Lindqvist påpekade: "Ingen snö".
– Vi tränade ben, fötter och armar så att det blir lättare på isen, säger Stella.
– Så att man orkar göra allt, förtydligar kompisen Elsa Lovemore.
Deras träning har just avslutats, nu är det dags för tävlingsgruppens ispass.
Tjejerna sliter för att klara av svårare och svårare saker på isen.
– Vi tränar fem av sju dagar i veckan. Förut hade vi max två fyspass i veckan men nu har vi det varje dag förutom lördagar. Vi har morgonträningar innan skolan och sedan har vi två timmar is, säger Ariel.
– Nu hoppar vi de första dubbelhoppen så de har gett effekt, säger kompisen Martina.
Tisdagens träningspass skulle innehålla en del hopp.
– Får se om hoppen sitter, säger Martina.
Tjejerna är inte direkt rädda för att de inte ska fixa det, trots att de varit från isen under några veckor.
– Nej, isen i Norrköping var så sjukt dålig, det var en uterink, och där landade jag i princip alla hopp så det fungerar nog här också, säger Ariel.
Erica Ring instruerar Moa Karlsson.
Tiden utan is har varit tråkig för många.
– Vi har kunnat träna extra på kondition och styrka, allt runt omkring konståkningen, men det roligaste med konståkning är ju att vara på is. Det är därför vi är här, men för att kunna vara på isen så måste man göra allt runtomkring också., säger Matilda Briheim, 13 år.
– Vi har tränat på saker som ska gör att vi blir bättre på isen, säger Moa Karlsson, 14 år.
Men allt går inte att träna på.
– Byten med fötterna och hoppen blir helt annorlunda när man inte är på skridsorna, säger Matilda.
– Man glider ju inte, fyller Moa i.
Tävlingsgruppen består i dag av 19 åkare och fler är på väg uppåt enligt Erica Ring.
– Det är så roligt att se dem utvecklas. Det går fort nu.
Därför behövs alla pass.
– Konståkning är en konstig sport på is, det måste jag erkänna. Det kräver god kontinuitet och det behövs att vi håller i gång. Is är ett konstigt underlag att åka på. Så fort du slutar blir det jobbigt att komma tillbaka, säger Erica och kallar tisdagens träning för ett mellanmjölkspass.
Erica Ring gör sitt andra år som tränare för konståkarna i Nyköping.
Inte så tufft som det brukar vara.
Tror du att tävlingarna kommer att komma igång igen nu i vår?
– Det vore superkul att få tävla, i varje fall inom regionen. Tjejerna växer med det. Konståkning är individuell så det är i varje fall lättare att hålla undan deltagare från varandra så utifrån restriktionerna skulle det fungera.