Alisa Behrooz, 11 år, och Sonja Andersson, 9 år och Matilda Briheim, de yngre tjejernas tränare innan hon själv ska gå ut på isen.
Hemmaåkarna Stella Rogner och Ebba Eiderborn, båda tio år, är lite nervös inför starten i Gästabudspiruetten. Ebba har visserligen gjort fem tävlingar innan, men för Stella är det helt nytt.
– Min toeloop är ganska svår. Jag gör den direkt efter en trea så det är väl inte så svårt egentligen, men jag tycker det är svårt ändå, säger Ebba.
– Jag har en sitt i bakåtstående. Jag har ramlat väldigt mycket men jag tror att jag kan klara den, flikar Stella in.
Det är bara en kvart innan de ska gå ut på isen och båda har dragit på sig värmande jackor över de vackra, glittriga dräkterna.
– Det ska bli roligt att få tävla, säger Ebba, som hållit på med konståkning i två och ett halvt år.
Vad är det som gör konståkning så kul?
– Man får träna på axel, det är det roligaste hoppet jag gjort, säger Ebba.
– Jag tycker att alla piruetter, hopp och steg är roligt, säger Stella.
Alisa Behrooz, 11 år, och Sonja Andersson, 9 år, har just klarat av sina program på isen. I tjejernas knän ligger en hel del rosor i plastförpackningar, en belöning från hängivna fans.
– Jag tycker det var kul att köra, spännande att göra det inför publik. Jag var lite nervös innan. Farten var bra och någon piruett. Men jag ramlade på min ögel. Jag har haft lite problem med den, sammanfattar Alisa.
Även för Sonja var det pirrigt i början.
– Men det var kul. Jag kom in lite tidigt i låten så jag fick vänta på slutet, men sittpiruetten och armarna var bra.
Bredvid tjejerna i intervjusoffan sitter tjejernas tränare Matilda Briheim, 16 år. Hon ska själv tävla, men det är inte förrän under lördagskvällen. Nu ligger allt fokus på hennes adepter.
– Det är en vana. Det är ofta vi spenderar många timmar i hallen. För mig är det här ingen vanlig tävling heller eftersom jag tävlar i klassen junior B:1 och det här är en stjärntävling. För mig blir det mer som träning, säger hon.
Nyköpings konståkningsförenings huvudtränare Erica Ring peppar Ebba Eiderborn innan det är hennes tur på isen.
Hur ser en tävlingsdag ut?
– Man kommer hit minst en timme innan så man hinner att landa. 50 minuter innan har man sedan en 20 minuter lång uppvärmning, där man har högt och intensivt tempo för att bli varm, och så går man igenom programmet. När det är 30 minuter kvar går vi in i omklädningsrummet och tar på oss dräkter, går på toa. När det är tjugo minuter kvar så går man ut kör snabba spurter, upphopp.
Sedan plockar åkarna på sig sina skridskor och gör sig redo för uppvärmningen på isen.
Det här är förberedelser som huvudtränaren Erica Ring präntat in i sina tjejer. Något som hon själv lärde sig av en mästeråkare en gång i tiden.
– Alla göra på olika sätt och det är egentligen inget man pratar om. Man håller det hemligt, säger Erica.
Hand- och armgesterna är viktiga. Stella Rogner tränar innan sitt program på inledningen.
Eftersom Gästabudspiruetten är en stjärntävling delas det inte ut några poäng.
Tränaren får domarprotokollet efter åkarnas program och de får då välja när och om de berättar hur det gått.
– Miniorerna får inget sammanlagt resultat ens utan de får en till tre stjärnor på den koreografiska delen och skridskoteknik. De har gjort om systemet för att göra stjärntävlingen mer som en uppvisning. Man vill ta bort elitsatsningen för de yngre, nu är det mer fokus på att det ska vara kul, säger Matilda.
Så det därför finns ingen resultatlista när tävlingarna är slut.
– Om man får en stjärna på skridskotekniken och en trea på uttryck till musik är det kanske skridskotekniken man ska fokusera på träningsmässigt, säger Matilda.