I en periodpaus i stora ishallen mot Strömsbro för några veckor sedan sprang jag på NSK-ordföranden Magnus Idebro. Ett nyvaknat och allt starkare hemmalag var på väg att köra över gästrikelaget.
Vi språkade om förvandlingen och det allt bättre läget för en allettanplats. ”Det där du skrev innan seriestart ska du få äta upp då” konstaterade Idebro med ett glatt leende.
Minnesgoda kanske kommer ihåg att jag inför starten skrev att det var stor risk att laget åter hamnade i 6-8-landet i tabellen. (sexa eller åtta har laget slutat alla tidigare höstseriespel). Som bäst trodde jag laget skulle kunna vara med och slåss om femte och sista allettanplatsen.
Just nu är NSK trea. Vinner man onsdagskvällens bortamöte mot Hanviken samtidigt som Vallentuna får smörj av Wings i Märsta är platsen i praktiken klar. Visst kan det fortfarande matematiskt bli så att laget ändå slutar sexa. Men det ska oerhört mycket till för att tre av de fyra jagande lagen ska kunna kravla sig förbi NSK på de tre omgångarna som sedan återstår.
Då är det bara att lyfta på hatten. Hockey är en förunderlig idrott som ständigt överraskar. Det lag jag såg de sex första omgångarna trodde jag aldrig skulle hitta det spel som man nu bjuder på.
Läser ni kollega Rickard Janssons nya intervju med tränare Filip Algeman fanns det bryderier även hos honom om att laget skulle finna spelet i tid för att allettan skulle kunna bli en realitet.
Nu är det nära eller som lagkapten Christian Axelsson konstaterade redan efter lagets fina insats mot Väsby förra onsdagen: ”Vi har skaffat oss en vettig möjlighet att göra det”.
Många spelare har passerat revy under de fem tidigare ettansäsongerna. Den 18 september 2017 skrinnade Nyköping Gripen (som laget då hette) ut på isen i Björkängshallen, Huddinge för premiärmatchen i division 1.
I laget då fanns två spelare som representerar NSK även denna säsong: Albin Ivarsson Hamberg och John Moberg. Men ingen spelare har varit med på hela resan, Albin var en tid i AIK och Vita Hästen. Moberg har hunnit med spel i Mörrum och Teg.
Som kuriosa kan nämnas att Huddingekassen då vaktades av en viss Daniel Fahlström. Samme Fahlström som nu med sitt högkvalitativa målvaktsspel är en del i att NSK är på väg att nå målet.
Massor av vatten har sedan hunnit flyta i Nyköpingsån. Men nu, över fem år senare är slagläget att nå målet riktigt gott. Missa inte det. Om inte annat för Magnus Erikssons skull. Är det någon man unnar denna framgång är det han. Den tid han lagt ner på klubben måste vara monumental, ja frågan är om det ens räcker som beskrivning.