2021 blev året då corona på nytt håller världen i ett järngrepp. Trots mutationer och restriktioner har det känts lite lättare att andas i år. Att idrotten kommit tillbaka är dessutom en bonus.
Vi skriver torsdagen den 7 oktober.
Sveriges damlandslag i handboll tar emot Island i Stiga Sports Arena.
Egentligen ingen märklig match.
Ändå blev det en fest utöver det vanliga.
Det gångna året har precis som 2020 i mångt och mycket för oss som gillar idrott handlat om tomma läktare.
Men efter sommaren kom lättnaderna alla längtat efter. Äntligen blev det fritt fram att kolla på matcher igen. Vi inom media har visserligen haft förmånen att vara på plats under hela pandemin. Men att kolla när United eller Guif spelar inför tomma läktare och man kan höra en knappnål falla är inte samma sak som när det blir lite drag.
Det blev det den här höstkvällen i oktober.
Sverige körde över Island med 30–17 och det är inte så mycket att orda om.
Däremot är stämningen det. 2 184 åskådare kom för att hylla försvarsjätten Anna Lagerquist och kompani. Vågen rullade, hejaropen skallade, folk log och plötsligt kändes saker och ting nästan som vanligt igen.
För några timmar gick det att glömma pandemin som fortfarande lurar överallt.
Den här EM-kvalmatchen blev i mina ögon något alldeles extra.
Armarna fick gåshud och plötsligt kom jag ihåg hur mycket jag saknat detta.
För idrott på tv är väl helt okej ... men inget slår en match på plats.
Nu hoppas vi verkligen att 2022 blir ett år då vi allt mindre tvingas prata om omikron, delta och alla dessa ord som pandemin lärt oss alla att känna till.
Gott Nytt År!