Lagidrotten på dekis – tacka Nyköping för det

Nyköping har blivit något av mellanmjölkens land när det gäller våra stora lagidrotter. De senaste åren har det unisont bara gått bakåt, bort från det som klassas som elitverksamhet mot en bred mittfåra av lagomnivå.

Lagsporter

Lagsporter

Foto: TT - Montage: Tobias Johannesson

Krönika2022-05-05 19:27
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

2020 ramlade Bissarna ur division 1 i fotboll. Lagfallen har fortsatt denna säsongen, först Onyx innebandy som inte lyckades förvalta den gratischans man fick 2020/21. Då klarade sig laget undan degradering endast för att allt spel på lägre nivå var avblåst på grund av pandemin.

IFK Nyköpings handbollskillar fick nyligen chansen att kvala sig kvar. Men ett lag i rätt mycket spillror var chanslöst mot Örebro och spelar nästa säsong i division 2.

Ishockeyn har hållit sig i division 1 sedan man tog klivet dit, de är etablerade ja, men något ytterligare kliv mot allettan man siktat mot har inte tagits. Men har i alla fall inte gått bakåt.

Sedan har vi ju också speedway i mellanläge.

Vår stads storlek eller snarare mellanlitenstorlek gör att vi blivit en perifer aktör i den svenska elitidrottsmyllan. Vi förmår för det mesta bara bli just lagom bra, så lagom att vi fastnar i den breda mittfåran. Den må vara bred men de höga väggarna gör att det mesta blir fast när det en gång trillat dit.

I dag när vi har en mängd matcher i olika sporter på hög nivå att titta på varje kväll blir det lokala lite utan högspänningsnerv.  Det har tyvärr avspeglats i publiktillströmningen, med en stapelkurva som pekar nedåt.

Missförstå mig inte, jag är full av beundran för det arbete allt lokalt idrottsfolk gjort och gör. Men det är svårjobbat, väldigt, väldigt svårjobbat.

Det krävs energi, tid, människor, stort engagemang och framför allt ekonomi för att kunna driva detta.

Som det är nu slåss alla idrotterna idogt om i mångt och mycket om samma sponsorpengar, samma engagemang, samma tid, samma allt.

Ibland önskar jag att staden var ännu mindre, att lagsporterna färre med en av tradition dominerande sport som sög upp det mesta av det som krävs. Det känns ibland som den bästa chansen att hålla en elitnivå.

Samtidigt vill jag inte vara utan någon av våra lagsporter. 

Så vi som åskådare (fortfarande intresserade) får nöja oss med de glimtar av elit, glimtar av de stora matcherna som emellanåt ploppar upp. För jag är övertygad om att det kommer att komma framöver igen även om laget med stor säkerhet kommer att sjunka tillbaka igen sedan.

Jag tänker exempelvis på när Nyköpings Hockey kvalspelade mot elitserien. Eller när Onyx kvalade mot SSL. Bissarna har bjudit på ett antal publikdragande cupmatcher mot allsvenskt motstånd de gångna åren.

Men däremellan får vi plöja i lagomfåran.