Om sportåret 2020 var ett enda stort mörker med uteblivna publika evenemang var inledningen av 2021 tråkigt nog densamma. Då var det lätt att hänga med i Perssons Packs gamla dänga från 1991 och skråla "Ta mig tusen dagar härifrån..."
Även om publiken under våren fick se lite matcher på plats blandade våra elitlag på Tunavallen högt och lågt. En förening som United hann under samma år både byta tröja och tränare. Men säsongen i Damallsvenskan slutade ändå positivt för de blåklädda även om fjärdeplatsen hade en lite sur eftersmak med den missade Champions League-platsen.
AFC då. Med fem omgångar kvar stod Ryssholms gäng utan bortaseger men tack vare tre raka vinster på resande fot grejades kontraktet.
Men även denna säsong kickades en tränare och det samlade intrycket för framtiden är ett måste om de ska få fart på grejerna – kontinuitet även i ledarstaben. Hur många tränare har de haft? Sju de fem senaste åren, men jag kanske har fel. Så säg åtta...
Även Sundbyholmstravet fick tillbaka lite publik och när de i november arrangerade dubbla V75 med finaler i Breeders’ Crown var det glädjande nog utan restriktioner vilket var första gången sedan november 2019.
Men när smittspridningen tog fart igen i slutet av året fick den liv på nytt, ja "Packets" låt alltså, som nu spelas om och om igen på högsta volym samtidigt som jag blickar tillbaka på de stora ljuspunkterna under 2021 – danske fotbollsspelarens Christian Eriksens uppvaknande under EM-matchen i somras, Anna Nordqvists tredje major, Maja Åskags sanslösa sommarform och Robert Åstedts superkorta succéinhopp i AFC.