Om ungefär två månader står Kina som värd för de olympiska vinterspelen.
Om ett år ska VM i fotboll spelas i Qatar. Mellan 21 november och 18 december 2022 får alla fotbollsälskare rikta blickarna dit.
Med anledning av årsdagen till premiärmatchen har det på nytt satts mycket fokus på landet. Emiratet där gästarbetare som bygger de pampiga arenorna behandlas extremt illa, kvinnors rättigheter är ytterst begränsade och homosexualitet förbjudet.
Ändå ska det största inom fotbollen avgöras där.
Hur är det möjligt? Hur kan Qatar ens tilldelas ett sådant mästerskap?
Som många tidigare konstaterat handlar det så klart om pengar.
Vilket är helt sjukt. Men ändå dessvärre sant.
Det har pratats löst om bojkott av VM. Det kommer förstås inte att hända. Ska det över huvud taget diskuteras på allvar är nog enda möjligheten att mästerskapets huvudsponsorer sätter ned foten. Om de vägrar att fortsätta pumpa in pengar skulle det garanterat bli annat ljud i skällan.
Då är jag rätt säker på att Fifa skulle se till att något annat land eller andra länder snabbt skulle få ta över.
Ungefär som det blev i samband med hockey-VM i våras som skulle gå i skurkstaten Belarus.
När Internationella hockeyförbundet framhärdade att en flytt inte var aktuell fick storsponsorn Skoda nog. Bilföretaget som pumpat in pengar till VM i över 30 år hotade med att dra in allt stöd framöver om inte VM togs ifrån Belarus.
Det tog bara någon dag så var diktatorn Lukasjenko av med VM.
Money talks.
Nu är jag inte naiv nog att tro att det ska hända med VM i fotboll som är så mycket större och mer svårhanterat än ett hockey-VM
Men nog vore det häftigt om det blev så.
Länder som Qatar borde inte få arrangera någonting så länge inte mänskliga rättigheter respekteras.
Det samma gäller KIna.
Att OS ska gå i Peking om bara två månader är lika ofattbart.
Men att kineserna blir av med spelen kommer inte heller att hända.
Däremot hoppas jag att politiker från så många länder som möjligt har den goda smaken att inte åka dit och representera på plats i Peking.
Miljöpartisten och idrottsministern Amanda Lind tänker inte åka dit. Inte heller Sveriges utrikesminister Ann Linde. Bra. Våga håll fast vid det också.
Alla former av markeringar är viktiga mot länder som Kina där ingen öppet kan säga eller ta avstånd från sånt man inte gillar.