– Det känns jättebra, lite ont i kroppen, blåsor och värk här och var, men det är en väldigt skön och euforisk känsla. Vi lyckades knyta ihop säcken, säger Stefan Götesson.
Nyköpingsparet är på väg hem ifrån triumfen i Mora.
För att avsluta den Svenska klassikern med Team Santander var de tvungna att ta sig de 90 kilometerna mellan Sälen och Mora. Men uppladdningen blev inte den bästa.
– Jag är åksjuk sedan barnsben och nu, längst bak i bussen på en slingrig väg och svart ute, så jag började kräkas. Det var en knackig start. Då kändes det "det här kommer att bli tungt", säger Karin Börjeskog.
Du funderade inte på att slänga in handduken redan där?
– Nej, jag kände mig bara ledsen. Vi hade laddat fler dagar med mat som jag inte gillar, laddat med massor av kolhydrater, och så precis innan gör man sig av med de grejerna. Man behöver ju så mycket energi som man bara kan få. Men jag lyckades trycka i mig en banan innan starten i varje fall.
Blidvädret ställde till det för alla skidåkare också.
– Arrangörerna hade gjort så gott de kunde men på vissa ställen var det bara vattenpölar. Ute på myrarna var det jättemycket vatten, säger Karin Börjeskog.
– Det var vatten allt från två centimeter upp till femton centimeter så pjäxan var nere och vände, fyller Stefan Götesson i.
Så tror ni att det "riktiga" Vasaloppet går att genomföra?
– Det måste nästan bli minusgrader. Vi sa det i dag att det kommer att bli tufft för de som åker Öppet spår i dag, säger Karin Börjeskog.
Under resans gång fick de ta det försiktigt också. På grund av den mjuka snön så var det ofta stavarna sjönk ned bredvid spåret och ibland bröts de av, vilket det fanns gott om bevis för.
Tiden i mål blev 9.49,39 för Karin Börjeskog, Stefan Götesson var en sekunder långsammare.
– Ja, ha ha, men vi åker axel mot axel i mål, vi genomförde loppet tillsammans precis som de tre andra loppen. Men det är kul att kunna skryta med någon gång, säger Karin Börjeskog.
När kände ni att ni skulle ta er i mål?
– Det var nog när vi kom upp till Sälen. Det kändes att det skulle behövas ett brutet ben för att vi skulle bryta loppet då. Med den starten jag hade så var det bara att köra, skojar Karin Börjeskog.
Hon berättar att de mötte spårmaskinen tre gånger vilket gjorde resan lite lättare.
– Då var det bara att ställa sig i spåret, det var nypistat. Arrangörerna ska ha en eloge för allt.
Hann ni att njuta, eller var det en pina?
– Vid stationerna åt vi så mycket vi kunde och alla är ju så glada. Det var barn från fem-sex år som delade ut blåbärssoppa till gamlingar runt 80 år, som åkt loppet flera år. Och det gör massor. Man blir så glad av att bara se dem. Så man måste bara njuta. Men jag vet inte när vi gör Klassikern igen.
Nu tar paret lite ledigt från de stora loppen, även om de känner att de vill putsa på tiderna något i framtiden.
– Nu blir det fokus på barnen och att vara med dem. Och kanske göra lite lopp som inte kräver så mycket tid som att cykla och åka skidor som man måste göra för att genomföra loppen, säger Stefan Götesson.
– Ja, det känns som att barnen har hängt med mormor och morfar enbart de senaste sex veckorna, säger Karin Börjeskog.
Nästa lopp för Karins del blir en löptävling i början av maj i Stockholm, medan Stefan Götesson satsar på hinderbansloppet Tough Viking på Stadion ett par veckor efteråt.
– Och det är inte en tävling man bara hostar ur sig, skojar han.
Men först ska blåsorna gå ned och energin komma tillbaka i kroppen. Sedan kan planerna inför framtiden ta vid.