– Jag köpte klassikerpaketet när jag var 17 och när jag genomförde Vätternrundan var jag bland de yngsta i startfältet, berättar Nyköpingstjejen.
Men om hon är den yngsta deltagaren någonsin som genomfört klassikern går inte att bekräfta. På klassikerkansliet kan man bara berätta att 69 tjejer mellan 18–19 år genomfört de fyra loppen sedan starten. Man måste ha fyllt 18 när man genomför den sista tävlingen.
För Leonora startade i varje fall allt med hennes föräldrar. De hade båda klarat en svensk klassiker.
– Så det var mitt mål att göra det någon gång också, och så kände jag "varför inte göra det nu. Måste jag ha all erfarenhet eller klarar jag av det tidigare."
Eftersom hon redan testat att cykla halvVättern och cykling egentligen är det hon gillar bäst, var det där hon startade klassikerresan.
– Det var väldigt dåligt väder så jag kan inte säga att det var en dans på rosor. Men det var roligast för jag älskar att cykla.
Till Vansbrosimningen, som följde, hade hon inte tränat så mycket. Ett dopp i Nyköpingsåns strömmar gav henne lite känsla av vad som väntade.
– Det var häftigt och kul att göra den med så mycket folk och i en våtdräkt. Det kändes proffsigt.
I Lidingöloppet blev hon av med lite tånaglar.
– Det var det värsta loppet. Det gör så ont att springa till slut. Man blir galen efter ett tag eftersom det värker så mycket. Det var en unik upplevelse helt klart. Man fick använda pannbenet där. Även om det var fint väder då så gillade jag Vätternrundan bättre även om regnet öste ned.
Och helgen som var avslutade Leonora klassikern med Engelbrektsloppet, som är lite mer kuperat än Vasaloppet.
– Under jullovet åkte vi till Åsarna där jag fick träffa en skidcoach. Jag fick en tekniklektion och det var väldigt bra. Jag fick lära mig att kicka fram fötterna. Man tänker kanske hela tiden på att det ska gå snabbt men om man tar långa tag går det automatiskt fortare utan att man måste anstränga sig mer.
Träningen hör till Leonoras vardag. När hon inte tränar själv tränar hon andra på badhuset i zumbapass och vattengymnastik.
– Jag sitter aldrig still. Mina kompisar tycker nog jag är lite galen, säger hon med ett skratt.
Leonora tillhör en generation där man rör sig mindre.
– För mig är det en naturlig del av vardagen att man ska ut och röra sig. Jag får energi av det och mår bra av det. Det är tråkigt att många runtomkring inte förstår hur viktigt rörelse är, säger hon.
Leonora har redan anmält sig till Vätternrundan igen och fundera på om nästa målbild kommer att bli en halv Ironman.