I början av april åker Isak Johansson till Spanien för att vara med i FITASC-EM. Han har även en tävling i Ungern inplanerad med juniorlandslaget. Då kommer han tävla i compact. Han tog två SM-brons ifjol, en i FITASC och en i compact. "Jag var i final i compact, blev nervös och då tappade jag ett skott mot slutet och det kostade mig ett silver", säger han.
Isak Johansson håller på med lerduveskytte. Han bor i Bettna, går i skola i Nyköping och tävlar för Eskilstuna JSK.
– Jag har skjutit i fem år. Pappa hade hållit på med det när han var yngre och sommaren 2019 tog han med mig ut för att träffa sina gamla polare. Då testade jag för första gången. Sedan var jag fast.
Isak Johansson poängterar att han har sina föräldrar, Jan-Erik Johansson och Carina Andersson, att tacka för allt.
– Annars har jag inte kunna fortsätta. Mamma kör mig till nästan alla tävlingar.
Sporten är ganska liten i Sverige. Isak Johansson tror att det finns runt 300 utövare som tävlar kontinuerligt. De fördelar sig över tre discipliner; skeet, trap och sporting. Skeet och trap är OS-grenar, sporting är det inte och det är den grenen som Isak satsar på.
– Trap och skeet tycker jag personligen inte är så roliga. Det är så mycket likadant. Banorna ser ungefär likadana ut oavsett var man är, men i sporting är det tvärtom. Duvorna man skjuter på kan komma från vart som helst. Det är mer variation. Man får lära sig att anpassa sig mer och det tycker jag är kul.
Lerduveskytte är lite av en materialsport men det kanske inte handlar så mycket om geväret utan om ammunitionen.
– Mycket sitter kanske i huvudet men har det gått bra under en tävling med en viss typ av hagel vill man använda sig av det igen, säger han.
Lerduvorna skiljer sig åt också. En duva kan till exempel vara helt platt.
– Den börjar så här och vinklar upp sig på kanten, säger Isak Johansson och visar med handen hur ”duvan” går från ett sidoläge till att bli en mer träffbar assiett.
Sen finns det duvor med hårdare kanter, anpassade för att rulla på marken. De kallas rabbitduvor. Och så finns det mindre duvor som är svårare att träffa.
Maxavståndet i Sverige är runt 60 meter men internationellt kan duvorna flyga längre.
– Då skjuter man med bly istället för stål och blyet är tyngre. Haglet kan därför flyga längre och de håller hastigheten längre. Det gör att man kan träffa duvor längre bort. Stålet har en högre utgångshastighet, men tappar fart snabbare. Man kan fortfarande träffa men duvan kanske inte går sönder.
Haglet kan gå rakt igenom duvan utan att den splittras och det ger inga poäng. Det är flisan i kanten eller pulvriserandet av hela duvan som räknas.
– Man kan se en rökpuff om haglet går rakt igenom duvan, men det gills inte. Det händer någon gång under varje tävling.
Att tävla internationellt betyder att Isak Johansson får börja skjuta med blyhagel och inte stål. "Det tar ett tag innan man vänjer sig vid det", säger han.
Skjuter man taktiskt olika i Sverige och utomlands?
– Det är egentligen ingen jättestor skillnad. Man brukar dessutom få lite tid på sig att skjuta in sig med den nya ammunitionen. Det brukar nästa vara lite lättare att gå från stål till bly, efter några dagar har man det.
Förra året, som Isak Johansson kallar sitt bästa hittills eftersom han vann två SM-brons, blev han uttagen till juniorlandslaget. Han fick tävla både i EM och VM.
– Det var EM i FITASC (internationell sporting) på Cypern och så var jag i England och tävlade i engelsk sporting i VM. FITASC är den ovanligaste grenen i Sverige. Då måste man ta ned geväret så att överdelen av bakkappan är under bröstet mellan skotten, medan i engelsk sporting får man hålla bakkappan kvar vid axeln.
I helgen drar säsongen igång för Isak Johansson. Vintertid blir det inte så mycket lerduveskytte, desto mer under den varmare perioden.
Isak Johansson berättar hur man i engelsk sporting går runt på en bana i skogen från station till station och antingen skjuter singelduvor eller dubbléer.
– Då kan duvorna komma samtidigt eller efter varandra. I FITASC skjuter man fyra eller fem singelduvor och på det dubbléer. Jag är mest van att tävla i engelsk sporting men det är kul att prova på andra grejer också.
Att veta när man ska skjuta en duva är det svåra i sporten.
– Innan man börjar tävla får man chans att se hur duvan flyger. Då bestämmer man lite vilken man ska ta först om det till exempel är en dubblée. Man kan inte tittat på vad andra gör för deras teknik kanske inte passar dig.
Vad är din styrka?
– Det är mycket nerver, speciellt i compact. När man står på den femte stationen och bara har två skott kvar och måste ta dem för att fylla protokollet. Eller i en final vid en särskjutning. Då gäller det att hålla huvudet kallt. Det är lätt att göra bort sig när man blir nervös.