Hoppryttaren från Västerljung, som numera bor utanför Helsingborg, har aldrig tävlat på den afrikanska kontinenten tidigare och beskriver upplevelsen i målande färger. Speciellt fascinerad är hon över den annorlunda klädstilen.
Just Tetouan, där touren inleddes i mitten av förra veckan, hör till huvudstaden i Tangiers regionen.
– Det känns exotiskt. Det kommer mycket folk hit som jag aldrig tror har sett en häst tidigare och det kan vara mycket liv på läktaren. Första dagen blev Cayenne lite skärrad när det stod en hel del barn och jublade när vi skulle rida in.
Att Heed och hästarna trivs råder ingen tvekan, speciellt med tanke på sjundeplatsen i den avslutande grandprixklassen med skimmeln Cayenne.
– Det var kul att den kom där. Det hade varit lite stolpe ut annars hela den helgen. Men Cayenne hoppar bättre i 1.60-klasser än när hindren ligger på 1.40, säger hon.
Ekipaget drog på sig ett tidsfel i grundomgången, men fick ändå en plats i omhoppningen vilket gick snabbare och därmed resulterade i en felfri ritt på 1,60-banan.
Vann klassen gjorde Nadja Peter Steiner på Saura de Fondcombe, men Linda fick med sig en fin prischeck på runt 2500 euro.
– Det är mycket bättre konkurrens här nere än vad jag trodde det skulle vara från början.
Linda har även med sig Jarvis, som får hoppa mellanklasserna, och 7-åringen Figaro för de lägsta klasserna.
– Ja, den stackaren. Hans skulle få en lätt internationell debut, det var därför vi åkte till Frankrike innan, och väl där fick jag den här möjligheten att tävla i Marocko så han fick bara följa med...ha ha. Men de andra hästarna är vana resenärer så han börjar gilla läget.
Du bestämde dig alltså för att tävla i Marocko när du var i Frankrike?
– Jag fick en inbjudan och visst jag funderade lite innan jag bestämde mig. Det behövdes andra papper, fler vaccinationer, man behövde ta extra blodprov på hästarna och så krävdes det någon som var modig nog för att köra här nere.Men jag kudne inte tacka nej.
Den modiga i det här fallet är Lindas hästskötare Sofia Enarsson.
Touren har nu dragit vidare till Rabat och avslutas i El Jadida, som är en inomhustävling.
– Jag känner nu att den här tävlingen kommer att bli helt annorlunda mot den i Tetouan. Där var det ganska svalt, som svensk sommar, men här är det väldigt varmt. Jag kände mig svimfärdig när jag gick ut. Det finns fyra klasser per vecka med mycket prispengar och det är dem jag får fokusera på.
Resan ned gick dock bra. Hästbussarna får hela tiden poliseskort.
– Men vi gjorde ett inte planerat mackbesök eftersom en av de italienska bussarna i konvojen var tvungen att stanna och då såg vi en hand som stack upp under bussen. De hade fått en fripassagerare ombord. Han trodde troligtvis att vi var på väg mot Europa igen så han försökte lifta på det här sättet. I stället var han tre timmar längre söderut än där han startade ifrån. Det händer annorlunda saker här, helt klart.