Först några sekunders pustande. Sedan beskedet: banrekord. Ett sista glädjevrål orkade Ludwig Fleetwood med då, sedan han passerat mållinjen på Enstaberga IP.
– Det första jag frågade när jag kom hit i dag var "vad är banrekordet?". För det har känts bra de senaste veckorna och jag ville verkligen utmana mig själv. Säsongen är slut och man kan göra lite vad man vill och nu när jag varit skadefri har jag fått till riktigt bra löpträning, sa Ludwig Fleetwood efter målgång.
Det tidigare rekordet på Tunrundan hade Peter Öberg på 15,44. Fleetwood noterade fem sekunder bättre. Snabbast någonsin och självklart vassast av alla 139 löpare den här torsdagskvällen.
– Jag har försökt utmana Peter här varje år men han har alltid tackat nej. Nu fick jag slå honom ändå, så det får bli en extra blick när jag träffar honom på badet nästa gång...
Han slog sin egen tidigare bästanotering från i fjol, 16,15, ganska rejält också. Att springa elljusspår är så klart en ganska vanlig företeelse, men kanske inte att göra det som en tävlingsform.
– Nej, det är lite svårt. Det blir små svarta luckor där man inget ser och sackar ner något när man blir osäker på underlaget, så det är trixigt att springa snabbt. Men nu vågade jag och det kändes bra hela vägen, även om det var mörkt.
Det fanns ändå ett hot om segern. Oxelösundskillen Andreas Jansson som numera tävlar för Hässelby var ändå distanserad med 27 sekunder.
– "Ante" är alltid bra. Jag försökte få hit honom som draghjälp, men han har haft skadebekymmer och sprang dessutom tio kilometer i söndags. Bra draghjälp fram till tunneln. Han är egentligen starkare än jag, men han "sejfade" i dag.
Lika odramatiskt var det sedan till slut i damklassen. Även här var det en favorit i repris: Johanna Engström. Hon var minuten före näst snabbaste tjej, vilken var snabbaste junior: klubbkompisen från OK Hällen Chantelle Hesselberg.
– Hon var med hela vägen förra året och jag ville inte spurta mot henne i år igen... Men jag förstod på hennes andning efter två kilometer att hon hade det kämpigt. Jag försökte hålla ett jämnt tempo, men det är också jobbigt att springa själv, tyckte Engström som ändå var nöjd att ta sig i mål på under 20 minuter.
Trots kylan kände Johanna sig pigg hela vägen och tycker precis som herrsegrare Fleetwood att Tunrundan är en skön tävling.
– Egentligen perfekt löparväder, uppehåll och bra luft.
Uppladdningen var annars lite annorlunda:
– Jag åkte kvart över fem i morse med jobbet på konferens till Enköping. Och ska tillbaka i morgon..., menade Engström som inte bara kunde njuta av segern utan även en kväll hemma med familjen.