Pål Skogtjärn, Södertälje, är en rutinerad orienterare, om än inte på elitnivå längre. Den här helgen passade det bra att göra något annorlunda.
– Det var roligt att pusha kroppen till max. I orientering behövs mer tankeverksamhet. Men det var bra välarrangerat och lätt att hitta runt, det är viktigt när man inte har karta med sig…
Hur var terrängen?
– Det var varierande och böljande. Bitvis fina berghällar och bitvis mer mosse och kärr, beskriver Pål Skogtjärn.
Och så var det ju det här med diket. Elitklasserna sprang femkilometersslingan från Hagstumosse två varv och stötte då alltså på ett rejält dike på 100 meter, i slutet av båda varven. Då det varit torrt har arrangerande OK Klemmingen fått extra vatten utkört av Gnesta kommun för att göra det till en större utmaning.
– Första varvet var ingenting. Lite blött mest. Men till andra varvet hade ju alla andra sprungit upp det. Så jag tänkte "bara att ta sig igenom" och i stället så "blurp" så var man nere till midjan. Hade man otur hamnade man i något ännu djupare lerhål, beskriver Skogtjärn
Nästan exakt tio minuter senare kom bästa dam i mål i form av Anna-Stina Påledal från OK Roxen, Linköping.
– Jag sprang här förra året också (tvåa då). Nu var det lite torrare i skogen men det här "Görandiket" var tungt andra varvet med mjölksyra när man sjönk ner till midjan direkt, säger Anna-Stina kort efter målgång.
Familjen är orienterare i vanliga fall, även om Anna-Stina har ett brons från terräng-SM för några år sedan.
Nöjd med dagen?
– Det hade nog gått att pressa någon minut till. Jag sprang lagom hela vägen. Man vet ju aldrig, när man ligger först. Jag såg tjejer när jag varvade men var osäker på om de sprang fem eller tio kilometer.
Familjen Påledal gjorde det hela till en gemensam helgutflykt där även en vinnare fanns i form av tolvårige Jacob. Även maken Sören (sjua i herrklassen och knappt två minuter snabbare än frun) och ytterligare två barn sprang tävlingen.
Till nästa helg siktar man på att ta en avslutning med en patrulltävling i Stockholm.
Lite mindre skitigt där?
– Nu varnar de ju för snö så vi får väl se…, menar Anna-Stina med ett sådär roat ansiktsuttryck.
För Pål Skogtjärn väntar förhoppningsvis bättre klimat.
– Jag är med i hemvärnet och där väntar VM i orientering för militärlandslag i Brasilien i november. En rolig avslutning på året då vi möter alla de bästa i världen. Flera av de bästa orienteringsnationerna skickar ju sina bästa löpare dit, medan det är skillnad i Sverige. När jag var som bäst platsade jag bara i B-landslaget, men håller fortfarande för militärlandslaget.
Låter som en skön avslutning ändå?
– Ja jag hoppas det!
Solen i Gnesta var dock inte dum den här helgen, den heller.