"Ankan", som hon kallas till vardags, är gruppträningsinstruktör på ett gym i Nyköping. Hon har tävlat i landslaget i trampolin, är utbildad idrottspedagog och jobbar nu som lagmentor på Nyköpings högstadium. Därför har drömmen om att starta eget satts i väntläge. Under två säsonger har hon också hunnit med att vara fystränare åt Onyx damlag. Hon har även haft ett finger med i herrlagets vårsäsong. En haltande Filip Mbanza kom till exempel på benen igen under en av alla viktiga matcher under våren tack vare Annicas magiska händer.
– Jag fasciabehandlade honom först. Fascian är bindväven över musklerna som ska vara rörlig men som ofta inte är det, och så flossade jag och det hjälpte, säger hon leende.
Att flossa betyder att man under ett par minuter stryper blodflödet i en viss del av kroppen och sedan släpper på det igen.
– Det är många som vill starta träningspasset med flossbandet. De säger att de känner sig så lätta i kroppen efter att ha använt det, säger Annica som nu köpt i en mängd sådana band för att alla ska kunna använda sig av dem.
Annica går i Andreas Öhgrens fotspår och har nu gått ett par av hans utbildningar i AO power and performance. Andreas är känd för att träna bland annat NHL-proffs.
– Han har en holistisk inställning till träning och hälsa. Att allting hänger ihop; vad du äter, om du sover bra och återhämtning. Jag brinner för det här med atletutveckling också, det vill säga kroppskontroll, riktningsförändringar i hög hastighet med kontroll, rumsuppfattning, balans och rytmiken i kroppen.
Onyx försäsongsträning, som i år spänner över sju veckor, startar upp i början av maj. Än så länge är det osäkert var man ska träna; ute eller inne. För Annica spelar det inte så stor roll, gummibanden, som är hennes oslagbara träningsredskap, kan hon ta med sig överallt.
– Om man tittar på damlaget som jag haft två säsonger så har de utvecklats enormt fysiskt, bara genom att använda gummiband och sina egna kroppar. De är redo att ta ett steg till vad gäller belastning.
Vilket kan vara positivt med tanke på att de nästa säsong spelar i division 1.
Annica har spelat innebandy på korpnivå under många år så hon vet vilka enorma påfrestningar kroppen utsätts för i den sporten.
– Tittar man på stillbilder på hur spelarnas fötter och knän är placerade så förstår man hur lätt det är att skada sig. Det är viktigt att träna rörligheten. Ju mer rörlighet du har desto mer använder du dig av din kropps kapacitet.
Att kunna läsa av sina egna kroppssignaler är viktigt också.
– Vissa dagar kanske man inte ska gå för fullt och på grund av det riskera att dra på sig en skada. Man måste lyssna inåt och bli självreflekterande. Jag vill utbilda spelarna så att de blir proffs på sig själva.
Har du självt haft problem med skador?
– Ja, höfter, rygg och knän. Jag fick sluta dansa på grund av ryggsmärtorna och det vill jag inte att någon ska behöva göra, sluta med något som man tycker är så kul.
Jag såg att det finns en ny studie om vikten att träna sina knän om man spelar innebandy?
– Det är helt rätt, och det är något som bör finnas med på varje träning. Det går att göra den träningen rolig också. Man kan till exempel ha en kullek där man hoppar på ett ben. Då får du in skratt, spänst och prehab, förebyggande träning.
För är det något Annica försöker ta död på är det myten om de tråkiga fyspassen.