Boxercise
"Jag gillar att slå." "Nu ska jag hem och äta två semlor".
Kommentarerna efter ett boxercisepass är varierande, men ett är säkert – man är helt slut efteråt.
– Det är det bästa på hela veckan. Jag laddar för det här och sedan klarar jag mig en vecka. Jag behöver inget mer, säger Teresa Dahlgren, som jag fick lära känna närmare under övningarna där man måste vara två.
Jag fick slå henne i magen, hon fick slå mig i magen.... eller rättare sagt så länge som jag orkade stå emot.
Theresa berättar att hon boxats för drygt 20 år sedan och då dottern vill testa boxning så följde hon med.
– Och jag blev fast, dottern slutade, säger hon och ler.
Det är Annika Ribbing som håller i träningen i Nyköpings Boxningssällskaps träningslokaler i Sporthallen. Hon började själv som elev för fem år sedan men fick under våren ta över instruktörsbiten. Nu har hon ett tjejpass i veckan i lokalen och är en av tränarna i de två mixade passen onsdagar och söndagar.
Alla är lika populära. Tjejgruppen, som är sluten, innehåller 22 damer i varierande åldrar och fysiskt trim. Men alla träna på sina villkor.
– Den här träningen är så bra. Man tränar hela kroppen. Man får ut alla aggressioner om man har några sådana. Om man känner sig trött och sliten, så mår man så bra efteråt, säger Annika medan hon plockar på sig sina handskar.
– Det är jätteroligt också och man lär sig lite om självförsvar.
Boxercise
Uppvärmningen är inte att leka med. Sex block med runt fyra-fem övningar i varje som tar elva minuter. Den kör man två gånger. Sedan är det på med handskarna och dunka på säcken.
Nja, riktigt så enkelt är det inte.
Även om det här inte är träning för ringen så ska man inta rätt position som om man var en boxare.
– Är du vänsterhänt så har du högerhandens tumme vid kindbenet, medan vänstern sträcks framåt så att det ser ut som om du håller i en mikrofon. Är du högerhänt går du alltid med vänstern först och går fram med vänster fot, instruerar Annika.
Raka slag följs av uppercuts, magslag, krokar och höga slag.
– Det här är en kul träningsform. Jag tränar ganska mycket och jag gillar att träna hårt. Jag gillar inga myspass, säger Veronica Duàn.
Var brukar man få ont?
– Sist hade jag mest ont i benen för då hade vi jägarvila i tre-fyra minuter. Och så kickar man på säckarna och mina höfter är inte riktigt med på det. Det handlar om lite teknikträning för man är otroligt stel. Och så är det mycket koordination och jag och koordination fungerar inte. Det är en utmaning om Annika lägger in många slag i rad. Då får jag träningsvärk i huvudet.
Veronica Duàn
Mjölksyran forsar in i trötta armar efter att hälften av passet är avklarat. Det är då man går samman två och två och ska börja sparra med mits och handskar.
– Är du högerhänt? Du slår väldigt hårt med vänstern, säger Teresa som peppar på under hela den här delen av passet.
Och man kan lite mer än man tror. Ett slag till, ett stopp med mitsen till.
– Det är det som är roligt med tjejgruppen. Alla peppar på. Efter det första passet hade jag kårar längs med ryggraden. Glädjen och energin i salen var speciell, säger Annika Ribbing, som hela tiden går runt i lokalen och justerar en arm, en handske, en fotställning så att allt blir rätt.
Passet avslutas med dels en ringövning där man går igenom olika slag och får testa på slag mot alla i gruppen, dels en knäböjövning som kramar ut det där allra sista ur kroppen.
En och en halv timme är avklarad och det är tur att jag numera skriver på ett tangentbord för dator och inte på Haldan som jag startade min karriär med. Det hade jag inte orkat.