Förra måndagen firade grabbgänget, som efter att ha kallats gubbgäng i många år nu vill föryngra sig, 50 år tillsammans. Drygt 2000 träningspass har klarats av mellan den 21 oktober 1969 och samma datum 2019.
– Det är volleybollen som har gjort att vi fortsatt. Vi var många som höll på med fotboll innan eller någon annan typ av idrott och volleybollen gör att i synnerhet gamla vinnarskallar går igång, säger den nuvarande gympaledaren Berny Gustafson.
Varför inte fotboll utan volleyboll?
– Det är ingen kroppskontakt i volleyboll. Man står ju på varsin sida om nätet.
Och när vinnarskallarna går i gång så kanske det är bra.
– Ja, här slänger vi kropparna hur som helst för att vinna varje boll, säger Berny med ett skratt.
Han tog över jobbet som ledare för gympadelen 2003 efter Gösta Petersson.
– Jag började 14 dagar efter starten, men sen har jag hållit på. De 10-15 första åren tog vi heller inga uppehåll utan körde 52 veckor om året, berättar Gösta, som passerade 2000-strecket - antalet genomförda pass - för någon vecka sedan.
Vad har det här gett dig?
– Glädje och hälsa. Det här har helt klart gett mig bättre livskvalité, säger Gösta.
En gång i veckan, alltid onsdagar, träffas man i Jönåkersskolans gympasal. Anledningen till att man inte kunde hålla till på hemmaplan i Ålberga mer än de första 15 åren berodde på att Dambroängens lokaler var nybyggda och föreningen inte ville att något skulle gå sönder.
– Och så var det ganska lågt till tak. Dessutom är vi spridda över ett stort område så Jönåker passar bra, säger Berny.
– Men vi spelade volleyboll även i början i Ålberga, påpekar Gösta.
– Vi gjorde upp en plan bakom klubblokalen, sågade ned lite träd och preparerade banan med sågspån. Sen spelade vi året om, det var bara att dra på stövlarna om det var tio centimeter snö.
Förutom volleybollen består passen av en gympadel och så den avslutande bastun.
– Det är där vi ventilerar vad som hänt sedan förra veckan. Det är otroligt vad mycket som kommer upp till ytan där. Det blir en rensning och så fylls man av lyckoendorfiner, säger Berny.
– Det var så vi började faktiskt - med bastun efter fruntimrens fredagsgympa. Och där i bastun föddes idén till att ha ett eget gympapass också, berättar Gösta.
Gympadelen har nästan sett ut som vid starten 1969. Övningarna är nästintill heliga och det ska mycket till för att Berny ska få byta ut någon del.
– Men några nyheter tar jag in då och då. Det kan vara folk som fått lite bra sjukgymnastikövningar till exempel.
– Men vi körde lite tuffare träning de där första åren när man var yngre, säger Gösta. Då kunde vi ge oss ut och springa också. Jag blev till slut en riktig nörd vad det gäller motion.
Gruppen består i dag av mellan 20 och 22 motionärer, runt 10-15 är med på passen, några ansluter bara till bastusessionen. Gruppen som från början bestod av 30-åringar har ju åldrats genom åren.
– Nu är Karl-Olov Karlsson 89 år och Gösta 81. Yngst är "junioren" som ligger runt 50, säger Berny och fortsätter.
– Men träningspassen är bra. Man kollar hur kroppen mår från onsdag till onsdag. Och gymnastikdelen har gjort att vi hållit oss ganska skadefria under åren.
– När jag började hade jag legat på sofflocket innan så jag hade världens sämsta kondition. Men efter tre år, vi hade en kille som testade oss, så var jag lika bra form som fotbollsspelarna, säger Gösta.