Pollenallergi ger besvär som röda och kliande ögon, nästäppa, upprepade nysningar och rinnsnuva.
Våren är både vacker och jobbig för många. Just nu blommar alla ekar, björkar och almar. Små mikroskopiska partiklar släpps ut i luften av växter och ställer till problem för en del människor.
– Jag får först svårt att andas och blir tung över bröstet under lång tid efter att jag har sprungit. Och så får jag ordentlig hosta, säger Johanna Engström.
– Du hör själv. Jag försökte jogga på lunchen och det är därför jag är ansträngd i halsen nu.
Hon är 42 år och har i stort sett alltid tränat mycket. Först tävlade hon i orientering, nu har hon mer gått över till traillöpning och swimrun, kan nog kallas elitmotionär.
– Allergin har blivit värre och värre. Jag hade det när jag var yngre också, när jag var 20-21, men sedan under ett tag var det bättre. Men nu när jag tänker efter har jag alltid sprungit bättre på hösten eller på natten, det är ju min specialitet, och då är det inte så mycket pollen i luften.
När hon till en början tog läkarkontakt fick hon kortisonspruta och var då tvingad att söka dispens för att undvika att bli anklagad för doping.
Och sen har hon fått de vanliga råden – "träna på morgonen".
– Men det kan man inte om man ska lämna barnen. Man kan inte gå upp hur tidigt som helst. Jag kan inte gå upp vid fem och träna....det blir lite bökigt. Och träna inne fungerar inte heller. Löpbandet står i ladan och där är det nästan lika mycket pollen som ute.
För Johanna Engström, som är en tävlings- och träningsmänniska, är det svårt.
– Just under den här perioden är det mycket tävlingar, på sommaren är det inte lika mycket så ska jag missa hela vårsäsongen för att jag har de här problemen? Det ska ju gå att få hjälp.
Hon låter uppgiven och frustrerad.
– Precis innan pollensäsongen gick igång hade jag kört intervallpass och det kändes jättebra, sen var det som att gå in i vägen. Jag är helt förstörd. Det är inte roligt att känna att man inte får ut det man vet att man kan göra. Jag mår ju inte bra efteråt heller. Det tar lång tid och jag tror inte att det är bra för kroppen att gå igenom sådana här ansträngning. Jag låg ju i högsta pulszonen under i stort sett hela Oppebylöpet, så det märks att jag gjorde vad jag kunde.
Vid Oppebylöpet förrförra veckan tog Johanna helt slut och hon stod och det tog ett bra tag innan hon kunde andas normalt. "Egentligen borde jag ha sprungit tio kilometer men det hade jag aldrig klarat av" säger hon frustrerat.
Egentligen har hon många inplanerade tävlingar den närmsta tiden och trots att hon hoppas på regn ser det inte så bra ut.
– Problemet är att jag får i mig pollen redan från början och jag bli påverkad. Jag kände det i torsdags när jag sprang, det kändes bra i en kilometer sedan fick jag mjölksyra. Benen och kroppen fungerar inte och jag får tung andning.
Johanna tycker inte att hon fått så mycket förståelse från läkarhåll men förra veckan var hon till en specialist i Stockholm.
– Man tog blodprover och han lyssnade på hjärta och lungor. I veckan ska jag få göra ett spirometritest för att kolla om jag har astma. Det är ett utandningstest och så tillför de olika mediciner för att se hur jag reagerar. Det var så sköterskan förklarade det för mig.
Ungefär 30 procent av Sveriges befolkning är pollenallergiker.
Målsättningen i år var annars att ta revansch under trail-SM. Förra året sprang hon lite vilse på grund av felsnitsling av banan och avslutade dagen i ambulansen med dropp.
– Jag tror att det var saltbrist. Jag fick kramp när det var åtta kilometer kvar men tog mig i mål. Då var den korta distansen fyra mil lång, i år skulle den bara vara 33 kilometer. Jag var i bra fas innan pollenproblemen och skulle börja lägga in långpass, men det går ju inte. Jag sprang 15 kilometer förrförra fredagen och då hade jag sju minuter sämre tid än vad jag brukar ha på den rundan så det är jättetråkigt. Och nu börjar det bli ont om tid. Tävlingen avgörs den 17 juni.