"Jag är en människa som upplevt många trauman. Under en tid i mitt liv var det osäkert om jag skulle överleva. Så att gå från att nästan dött, totalkraschat, tappat alla muskler i kroppen, till att bygga upp den och psyket från grunden. Det är stort", säger Lilja Hejdenberg om twerkingen.
Twerking: en dansstil där dansaren, vanligtvis en kvinna, står lätt hukande och bredbent och skakar höfter och rumpa på ett sätt som kan uppfattas som sexuellt utmanande.
Så säger Wikipedia.
– Det som känns ovanligt gör att man växer.
Så säger Lilja Hejdenberg som pushar "sina" tjejer på Evolve i Nyköping. Inget är fel, men nu vill hon se snabbare rörelser, tjejerna ska utmana sig själva.
Själv hittade hon twerkandet under pandemin då hon var sjukskriven. Under många år hade hon försökt klättra ut ur ett svart hål med anorexi och en sned självbild.
– Jag har haft ätstörningar i typ halva mitt liv, men under sjukskrivningen hade jag tid att omvärdera mig själv.
Yoga kom först, men när det blev för enahanda halkade hon in på dans.
– Jag såg ett par fantastiska kvinnor från Stockholm dansa på Instagram. När jag såg deras energi så tänkte jag "det där vill jag känna, det där vill jag utstråla". Då hittade jag en kurs i twerk online och jag blev besatt.
Dansen twerk är sexistiskt laddad. "Men är det kvinnor som producerat material för kvinnor så blir det något annat än en manlig rappares musikvideo där några tjejer ska stå bredvid och twerka som accessoarer", säger Lilja Hejdenberg.
Från första stund kände Lilja Hejdenberg att det var rätt väg att gå.
– Jag kände att det är det här vad min kropp vill. Det är det här min kropp längtat efter. Yogan och dansen blev ett sätt för mig att börja vara i min kropp som inte var straffande, tvingande, späkande – jag fick en annan ingång till rörelse.
Just bilden av tjejer som twerkar är ganska sexistiskt laddad.
– Men det här är inget som kvinnor gör för män på en klubb. Det är inte det som är tanken. Att twerka är en inre upplevelse. Att ta tillbaka makten över sin egen kropp och frigöra sig från den manliga blicken. Börja äga sig själv på egna nivåer.
"I Sverige är det ofta så att man måste kunna något för att våga gå en kurs. Man kan inte bara dyka upp. Men jag är mjuk och snäll och jag lär ut allt från grunden", säger Lilja Hejdenberg.
Lilja Hejdenberg säger att twerka är att njuta, även om ländrygg och ben tar stryk och man svettas kopiöst.
Hon är långt ifrån fullärd men säger att det inte spelar någon roll.
– Man får göra något utan att vara expert på det. Man får göra något för att känna sig fin, stark, sexig och modig utan att vänta på någon annans tillåtelse. Man behöver inte vänta på att få rätt form på rumpan eller mindre mage, det är bara att skaka loss.
Men är det svårt?
– Absolut, men spärrarna i huvudet är det värsta hindret. Det handlar om att ge sig själv tillåtelse att bara köra och våga göra något nytt som kroppen inte är van vid.
"Låt det vara fult, det är bara att köra", ger Lilja Hejdenberg som råd.
Linda Saareste, som driver Evolve, säger att twerkkursen passar in i deras koncept.
– Ingen ska behöva vara perfekt när de kommer hit. Vi bygger upp människor från grunden och vi pratar om livsstil, självkärlek och självrespekt. För vissa är det styrketräning som är vägen, för andra dansen, kampsporten, padeln, det spelar ingen roll vad de gör bara de hittar sig själva.
"Jag har gått i terapi för min ätstörning, men det här har varit terapi för kroppen", säger Lilja Hejdenberg om twerken.
Nybörjarkursen är full, men det går att anmäla sig till i januari. Antalet deltagare har tredubblats sedan i våras. Och åldersspannet är stort. Den yngsta går på gymnasiet, den äldsta är runt 60 år.
– Det är en jättefin plats för kvinnor i olika generationer att mötas. Alla har en relation till sin kropp för vi lever i ett samhälle som uppmuntrar oss till att bli mindre och se ut på ett visst sätt. Vi lever i en sjuk värld. Och att få kvinnor att mötas i det, relatera till det och säga "fuck you" och äga sina kroppar, det är bra, säger Lilja Hejdenberg.
Nybörjarpasset på Evolve är låst för att tjejerna ska känna sig trygga i sin grupp. Det är inte lätt att släppa alla spärrar.
I yogasalen skakas det på rumporna. Det syns att Lilja Hejdenberg hållit på ett tag, hennes rörelser ser naturliga ut, och de andra kämpar på.
– Det är jättesvårt. Det är när man börjar tänka som det inte fungerar som det ska, säger Ellen Melin ansträngt men leende.