3.29,53 blev Åsa Janssons tid på Stockholms Stadion. Hon blev femma i sin klass och 179 totalt av damlöparna. Det var en förbättring av tiden sedan 2018 med drygt fyra minuter.
– Jag var lite halvskadad också. Jag har problem med baksidan av låret, upp mot skinkan, så jag tänkte innan "jag springer bara runt" men det kändes bra. Men det var väldigt varmt.
Hade du några dippar under loppets gång?
– Ja, det hade jag. Första 15 var väldigt lättsprunget så där sprang jag nog lite för fort. Jag höll ett för högt tempo (4.51-4.55 minuter per kilometer) så då kände jag att det här kommer att bli jobbigt. Vid 34 kilometer fick jag kramp i framsidan av låret så sen var det bara att bita ihop och försöka hålla ihop det ända till slutet. Men jag tänkte "stannar jag så kommer jag inte springa igen" så det var bättre att bara fortsätta. Det var härligt att komma i mål.
Åsa har sprungit fem maror i Stockholm nu, men har även testat på loppen i Valencia – hennes snabbaste lopp, 3.19 – och Paris också.
– Det hade gjort om banan i Stockholm. Jag tyckte det var lite trängre än tidigare år, trånga passager att ta sig igenom. Man var tvungen att hålla koll på fötterna så att man inte trampade eller blev trampad av någon. Det var svårt att se så det var svårt att njuta av omgivningarna också. Man fick hålla koll på medlöparna hela tiden. Det ska bli spännande att höra vad arrangörerna får för feedback. De jag pratade med under loppet tyckte också att det var trångt.
Den nya omdragningen av loppet gjorde dock att löparna sprang mest i de centrala delarna av Stockholm.
– Vissa gator sprang man tre gånger på och det var mycket folk. Det var verkligen publikväder men kanske inte så mycket löparväder, ha ha.
Sambon Magnus Lönnmo sprang i mål på tiden 4.16,58.
– Vi sprang inte ihop, det brukar vi inte göra. Han började springa senare och har inte tränat lika mycket.
Har du något annat lopp inplanerade i sommar?
– Jag har inget inbokat ännu, men det blir säker något. De första dagarna efter loppet är man inte så jättesugen men efter tre fyra dagar känns det bättre i kroppen och då är det roligt igen.
Åsa första mara var 2013 just i Stockholm.
– Några kompisar anmälde sig till den och jag tänkte att" det kan ju vara kul att prova". Jag hade hållit på med lagsport tidigare och ville göra något nytt. Löpning är ett bra sätt att träna. Har man bara skorna med sig kan man springa var som helst.